Som det är nu, förutom allt byråkratiskt krångel, kan en krog bli av med sitt alkoholtillstånd om gästerna börjar spontandansa ...

Visst, det är en småfråga. Men den är symbolisk för att partierna inte klarat av att avskaffa denna dumhet, som funnit sedan 1956.

Framförallt är det en symbolfråga att använda på partier som troligtvis inte förstår att detta ens kan vara ett problem utan tycker sådana förbud är utmärkta. Typ socialdemokraterna.

Men så illa har det inte alltid varit:

Det kanske mest berömda tal som en svensk politiker har hållit är Per Albin Hanssons folkhemstal i riksdagens andra kammare 1928. Där han sade att det goda samhället ska vi vara som en stor familj, utan styvbarn eller kelgrisar.

Hansson fick i den efterföljande debatten en kritisk kommentar om detta. Det var en ledamot som tyckte att om nu Per Albin Hansson ville att vi skulle vara som en familj, varför avvisade han förslag om att reglera restaurangdansen?

Dansandet på krogen hotade nämligen familjernas stabilitet. Familjefäderna gick på krogen och slog runt – och när de dessutom dansade låg det i farans riktning att annat elände följde på detta, menade kritikern.

Per Albins svar innehöll tre punkter.

För det första var han personligen inte så intresserad av att dansa på grund av att hans ”korpus” inte tillät detta, trots att hans bror faktiskt hade en grammofon.

För det andra fanns andra metoder att stävja dansandet, exempelvis kunde allmänhetens reaktioner korrigera.

För det tredje menade Hansson att politiska beslut inte skulle uppfattas som traktasserier av medborgarna. Vilket ett förbud mot restaurangdans kunde bli.

En lärdom av detta är att makthavarna ska akta sig för att ägna sig åt kinkig detaljreglering, sånt som förolämpar folk och är sprunget ur politiskt småaktigt gnäll. Staten ska se till de stora linjerna, inte puttigheter.

Danstillståndet är ett bra exempel på hur en rätt fånig fråga ändå blir ett lackmustest på partiers människosyn. Per Albin Hanssons notering i folkhemsdebatten 1928 stämmer till eftertanke.

Det fanns skäl till att Per Albin Hanssons socialdemokrati snittade på 45 % av väljarkåren. Det finns skäl till att andra inte gör det.