Maria Leissner: Ledarkrönika: Den liberala petate-mattan
Jag kan aldrig få nog av korgar. Det är något oemotståndligt med dem, de är likadana men unika, lokala men finns över hela världen, nygjorda och antika.
Hantverket att fläta ting av kvistar, rötter och gräs har följt människan i alla tider och genom alla kulturer. För några år sedan hittades en 7 500 år gammal ålamjärde av flätade kvistar i Malmötrakten, mjukt inbäddad i leran och nästan helt oskadd. Rester av lika gamla korgar har återfunnits i Mellanösterns tidigaste städer. Att kunna omvandla tunna strån och veka kvistar till ett starkt föremål är en universell teknik.
När den antika Maya-civilisationens ledare skulle hålla rådslag och fatta beslut satte de sig i ring på en matta av flätat gräs, en petate. Dess mönster blev en symbol för det gemensamma beslutet, det offentliga styret. Man känner igen regeringsbyggnaden i de gamla Maya-ruinstäderna genom dess friser med flätmönster.
När jag letade efter en ny grafisk symbol för den demokratiorganisation jag tidigare ledde, Community of Democracies, fastnade jag därför för det mönstret. Utan att inbilla mig att mayastäderna hade folkstyre vill jag ändå se detta sittunderlag för gemensamt beslutsfattande som en slags symbol för demokrati: Vi sitter ner tillsammans i ring, alla på samma nivå, för att resonera oss fram till gemensamma lösningar på samhällsproblem.
Dessa dagar tänker jag extra mycket på den flätade mattan. Viktiga beslut väntar i riksdagen. Många partier samlas till landsmöten och kongresser.
Men hur tas egentligen besluten? Fattas det längre några gemensamma beslut på den flätade mattan, eller har vd:n effektiviserat sitt företag? Håller de medlemsbaserade folkrörelserna på att reduceras till redskap som hålls i ett starkt grepp av åsiktsföretagets ledningsgrupp?
”Håller de medlemsbaserade folkrörelserna på att reduceras till redskap som hålls i ett starkt grepp av åsiktsföretagets ledningsgrupp?”Maria Leissner
När besked om hur riksdagsgrupper röstar kungörs timmarna före riksdagsgruppens möte och inte efter, och när politiska sakutspel görs dagarna före kongressen och inte efter, så skapas frågetecken.
I veckan uppmanade Göteborgspostens ledarsida Liberalernas partiordförande att sparka de interndemokratiskt valda riksdagskandidater som inte följde hennes linje, med motiveringen att ”hon och hennes anhängare” ju hade ”tagit över” partiet.
Det auktoritära tänkandet vinner mark även i liberala medier.
Öppna attacker mot demokratin, som när hornbeprydda Quanon-anhängare stormade USA:s kongress för att förhindra att de folkvalda bekräftade valet av president Biden, kan bekämpas av rättsväsendet. Men avskaffandet av idén om partier som demokratiska organisationer smyger sig på mer obemärkt. Så fräts demokratisk kultur bort.
Jag plockar höstens sista trattkantareller i min afrikanska korg. Att fläta böjliga fibrer samman med mjuk hand ger en produkt som kan hålla i åtminstone 7 500 år.
Tiden är inte ute än för petate-mattan, men vi behöver nog gå en kurs för att lära oss fläta den igen.
