Selma Brodrej: Ledarkrönika: Det är viktigare än någonsin att vi lyssnar på Yasin
Händelsen har kickat igång flera debatter, dels den klassiska som vidrör frågan om verk och person. Ska vi gå Hanif Bali till mötes och stänga ned Yasin från Spotify och utesluta honom från public service eller är artisten Yasin frånkopplad från de brott personen Yasin är misstänkt för? En annan kontrovers är frågan om det var rätt eller fel att nämna honom vid namn i stora tidningar när han fortfarande inte är dömd. Gäller inte principen om oskyldig till motsatsen bevisas för en svart rappare från förorten?
Frågorna är sensationella, de skapar klick och är enkla att slänga ut en åsikt om. Vad svenska journalister verkar ha svårare för är att lyssna på Yasins musik och diskutera vad den faktiskt handlar om: en havererad integration.
”Låttexten skildrar, som så ofta i hiphopen, livet i de områden i Sverige majoriteten av oss aldrig satt vår fot i. Trots det avfärdas musiken i media som våldsromantiserande, kanske rent ut sagt ett hot mot svensk säkerhet.”Selma Brodrej
Yasins senaste album DEL TVÅ speglar på ett ödesmättat sätt situationen som uppstått. Jag sätter på låten “Mitt Notre Dame” och försöker ta in raderna om mödrars sorg: “Hennes ögon är fyllda med tårar, de kan sänka en båt/hon flydde inte från ett krig för att komma hit och förlora en son”. Jag lyssnar på uppgivenheten och misstron: “Finns inget sjukhus i världen som kan läka våra sår/ Politiker vägrar förstå att upplopp och brända bilar har blivit vårt enda språk idag/Ännu ett barn blir fyllt med skotthål idag”.
Låttexten skildrar, som så ofta i hiphopen, livet i de områden i Sverige majoriteten av oss aldrig satt vår fot i. Trots det avfärdas musiken i media som våldsromantiserande, kanske rent ut sagt ett hot mot svensk säkerhet. Albumet förminskas till något som på sin höjd kan skapa ytterligare en kulturdebatt om fri konst.
Men den centrala frågan handlar inte om Yasins nominering till P3 guld, den handlar inte om ifall det var fel av media att nämna honom vid namn, den handlar inte ens om ifall Yasin är skyldig eller inte. Den centrala frågan handlar om klass, om ett Sverige som blir allt mer splittrat.
I rektorn och skoldebattören Linnea Lindqvists nya bok ”En tickande bomb” uppmärksammas att den enskilt mest avgörande faktorn för elevers skolbetyg är deras föräldrars utbildningsnivå. I förorten Rinkeby utanför Stockholm, där Yasin är uppvuxen och där Linnea Lindqvist jobbat i 10 år, är andelen med eftergymnasial utbildning 22 procent. På Östermalm i centrala Stockholm är andelen mer än 50 procent högre.
Det är i ljuset av detta, och med rytmerna från hans klagande röst i bakgrunden, vi bör prata om Yasin.
