GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Markus Alexandersson: Ledarkrönika: Det behövs färre tuffingar och fler som vågar ifrågasätta

Inför det nya året önskar jag mig en öppenhet för att ompröva den svenska narkotikapolitiken.
Markus AlexanderssonSkicka e-post
Narkotikapolitiken • Publicerad 1 januari 2023
Markus Alexandersson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.
En ny narkotikapolitik kan möjligen minska riskerna för missbrukare och rädda fler liv.
En ny narkotikapolitik kan möjligen minska riskerna för missbrukare och rädda fler liv.Foto: Helena Landstedt/TT

”Det ska vara förbjudet att knarka”, stod det på folkpartiledaren Bengt Westerbergs valaffisch 1985. Att den politiker som framställer sig som tuffast och använder krigsmetaforer belönas - må vara mot brottslingar, bidragsfusk, invandring eller narkotika - är inget nytt. Den som betonar komplexitet blir lätt anklagad för passivitet.

När det kommer till narkotikapolitiken behövs färre tuffingar och istället fler som vågar ifrågasätta.

”Att ifrågasätta narkotikapolitiken behöver inte handla om att man är drogliberal. Tvärtom.”
Markus Alexandersson

SVT-journalisten Johan Wicklén har skrivit en av årets viktigaste böcker. I 'Vi ger oss aldrig: så gick det till när Sverige förlorade kriget mot knarket' berättar han att det inte alltid varit full uppslutning kring den restriktiva narkotikapolitiken. Efter flera år av intensivt lobbyarbete blev det 1988 kriminellt med eget bruk då Socialdemokraterna till sist inte höll emot längre; enligt Wicklén mest ”för att bli av med frågan”. Sedan dess har den restriktiva narkotikapolitiken befunnit sig i en trång åsiktskorridor med en ovilja att utvärdera lagstiftningen. Bara Vänsterpartiet har haft en delvis annan uppfattning.

Flera forskare ifrågasätter kopplingen mellan retorik och resultat. Björn Johnson, professor i socialt arbete, menar att polisens insatser mot eget bruk inte minskar narkotikabruket i samhället (SvD 16/10 2022).

Karlskronas tidigare kommunalråd Björn Fries utsågs för 20 år sedan till statlig narkotikageneral, enligt Wicklén för att han bedömdes att inte bli ett hot mot den rådande politiken. Istället visade sig Fries vara såväl nyfiken som intresserad av forskning och av brukarnas perspektiv och erbjöd narkotikapolitiska alternativ. Efter valet 2006 gjorde sig alliansregeringen av med Fries och stoppade sannolikt upp tempot av en mer kunskapsorienterad narkotikapolitik, även om viss utveckling skett.

Vem blir den förste etablerade politikern att dra i nödbromsen och ifrågasätta narkotikapolitiken, undrar Johan Wicklén? Svaret kan vara Sara Skyttedal, kristdemokratisk Europaparlamentariker. På DN-debatt strax innan jul skrev hon att hon ändrat sig och att ”vi har några av de striktaste narkotikalagarna, samtidigt som vi är ett av de länder som har den högsta narkotikarelaterade dödligheten”. Hon menar att politiken inte varit effektiv.

Att ifrågasätta narkotikapolitiken behöver inte handla om att man är drogliberal. Tvärtom. När resultaten inte blir som man önskar sig är det rimligt att ompröva metoder. Det är inte rimligt att tro att Sverige inom överskådlig framtid kan bli narkotikafritt. Däremot kan möjligen en annan politik minska riskerna för missbrukare och rädda fler liv.