Markus Alexandersson: Ledarkrönika: Feminism är en insikt
Att användning av begrepp förändras är inget konstigt - men det finns skäl att tro att det är ett av SD-högern önskat resultat av att göra feminismen till ett slagfält i kulturkriget och till ett identitetstecken på uniformen.
Att vara feminist innebär - enligt en vanlig definition - att man anser att kvinnor är underordnade män och att detta förhållande bör ändras. Begreppet har sitt ursprung runt förra sekelskiftet men det var först från 1990-talet som det ökade i popularitet.
”Att vara feminist innebär - enligt en vanlig definition - att man anser att kvinnor är underordnade män och att detta förhållande bör ändras.”Markus Alexandersson
När Göran Persson 2001 kallade sig feminist väckte det uppståndelse. Var han verkligen det? Eller var det ett erkännande under galgen? Leif GW Persson hävdade att Persson var ”lika mycket feminist som Djingis khan”.
Då fanns en oro att begreppet skulle urvattnas, att makthavare skulle kalla sig feminister utan att förändra sina värderingar. Språk kan emellertid långsiktigt påverka attityder. När fler kallade sig feminister skedde förmodligen något på riktigt också.
I dag är feminism ett av högerns signal- och kodord, vilket man ger en innebörd i syfte att definiera skillnader och mobilisera känslor.
Ett exempel på det är att den nya regeringen skrotade konceptet feministisk utrikespolitik. Den är emellertid väl etablerad och lär i praktiken leva vidare - förändringen bör ses mer som en symbolhandling enligt teorin om begreppets känslomässiga och åtskiljande inverkan.
Ibland har feminismen i viss mån inte betraktats som ett ideologiskt spörsmål utan en fråga om insikt och då istället byggt broar då politiker från olika partier gemensamt uppmärksammat förhärskande strukturer.
Varför betraktas då feminism som hot? Skälen är flera, men om en man upplever sig själv vara i en försvagad position kan det vara svårt att köpa bilden av att man i kraft av sitt kön är överordnad någon, kanske sin chef eller framgångsrika kvinnor man ser på tv. Det är denna känsla som konservativa krafter exploaterar. När begrepp ges en intensiv laddning tenderar även den som är positivt inställd att dra sig för att etikettera sig själv som exempelvis feminist.
Det är åtminstone värdefullt att jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) kallar sig feminist. I en intervju med DN bidrog hon emellertid till att behäfta begreppet med en seg stereotyp om att ”vissa som kallar sig feminister också säger att de hatar män”. Att koppla feminism till en föreställning om ”rabiata” och ”manshatande kvinnor” har länge nyttjats för att ge begreppet en extremistisk betydelse.
Det - och väldigt mycket annat - visar betydelsen av att fler kallar sig feminist.
