Ledarkrönika: Fler lumparhistorier, tack!
Roliga anekdoter (eller halvroliga om vi ska vara ärliga) och viktiga lärdomar. Som att hantera pressen att hålla i en osäkrad handgranat, lära sig bädda en säng och bära packning. Få se ynglingar bli män. Lumpen gjorde att unga kände sig behövda av samhället.
Förr gjorde de flesta värnplikten. Bad boys och präktiga pojkar. Knegare och akademiker. Både Ulf Lundell- och Carl Jan-typerna. Fast just Lundell vägrade och hamnade en sväng i finkan, men ni förstår poängen. Underförstått var budskapet att om ryssen kommer litar vi på att du finns där med en granat i högsta hugg.
Vårt samhällskontrakt bygger nämligen på både rätt och plikt. För att alla ska ha ett starkt samhälle krävs en gemenskap där det stora flertalet bidrar. Mönstring och värnplikt är förvisso tillbaka nu, men bara 4% av varje årskull gör lumpen.
”Vårt samhällskontrakt bygger nämligen på både rätt och plikt. För att alla ska ha ett starkt samhälle krävs en gemenskap där det stora flertalet bidrar.”Ellinor Eriksson
Kris- och katastroflägen verkar samtidigt vara vårt nya normala. Mer verklighetstroget än valfri mörk streamingserie. Det uppenbara exemplet är förstås pandemin, men det går lätt att slänga in skogsbränder och snökaos i detta samtidsmanus med. Kommande hot och klimatkriser väntar.
Vi möts knappt heller över klassgränser längre. Nutidens Lundell och Carl Jan skulle aldrig träffas. Segregation är istället vår tids kassa norm. Många unga människor integreras inte, de lever istället i samhällets utkant. Här finns ett guldläge till en win-win-reform. Att stärka upp totalförsvaret och vår krisberedskap och samtidigt få fler unga att känna delaktighet och ansvar. Låt oss införa en civil värnplikt! En medborgarplikt!
Alla som inte tas ut till värnplikt genomför istället en motsvarande civil tjänstgöring, en slags utbildning för att kunna skydda och hjälpa när det behövs. Kanske lära sig sådant som enklare sjukvård, att utföra sökarbete, avspärrningar eller förstå desinformation?
Exakt vad och hur överlåter jag till experter att klura på men nutida kriser synliggör att vi snabbt behöver kunna mobilisera oss för att lösa gemensamma utmaningar. Samtidigt kan vi skicka en tydlig signal till varje nybakad studentgeneration - oavsett betyg, hudfärg, bostadsort eller kön - vi behöver din hjälp för att fixa det här. Alla har en plats och funktion att fylla!
Och kanske viktigast: fler skulle få berätta halvdana lumpenanekdoter för sina barn.
Ellinor Eriksson, psykolog, s-debattör och fd SSU-ordförande
