GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Ledarkrönika: Från beundrad till paria

För några år sedan ville alla vara med Miljöpartiet. Men inte längre. Hur kunde det bli så?
Publicerad 6 mars 2022 • Uppdaterad 15 mars 2022
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.
Maskrosor - är det en symbol för miljöpartiet eller ogräs?
Maskrosor - är det en symbol för miljöpartiet eller ogräs?Foto: Sergei Grits

Enligt en undersökning från Novus som presenterats i Svenska Dagbladet är Miljöpartiet det parti som minst antal svenskar vill se i en regering.

Det är faktiskt sensationellt.

De flesta kan säkert berätta om den där skolkamraten som alla ville vara med men som efter hand tappade sin attraktionskraft. Det kan ha varit någon som var tidigt fysiskt utvecklad, bra på sport eller motorer men mindre intresserad av skolarbete. I efterhand kan det för en del vara svårt att förstå varför den här skolkamraten betraktades som stjärna.

Det känns som att Miljöpartiet har blivit den där skolkamraten som blev kvar.

Miljöpartiet har velat vara ett mittenparti utan alltför tydlig traditionell ideologisk profil som ska kunna samarbeta både till höger och vänster. Det går sådär.

”Miljöpartiet har velat vara ett mittenparti utan alltför tydlig traditionell ideologisk profil som ska kunna samarbeta både till höger och vänster. Det går sådär.”
Markus Alexandersson

Enligt SCB är partiet Sveriges näst minst omtyckta parti efter Sverigedemokraterna. Det räcker att läsa kommentarer på sociala medier för att uppmärksamma vilken hånfull ton och attityd många har till partiet. Det är säkert till viss del självförvållat och det är anmärkningsvärt att partiet inte har högre förtroende i klimatfrågan och lyckas växla ut frågans betydelse i starkare väljarstöd.

De senaste åren har partiets språkrör också haft lågt förtroende. I början av seklet var det annorlunda. Framförallt Maria Wetterstrand hade inte bara högt förtroende, hon utstrålade också något modernt och ansågs ha svar på framförallt unga människors frågor.

Efter valet 2002 satt Wetterstrand i långt gångna förhandlingar med folkpartiledaren Lars Leijonborg men valde sedan Göran Persson och viss mån politiskt block.

Samarbetet var inte direkt konfliktfritt. ”De är stöddiga. De är otrevliga. De slänger i dörrar. Och de ljuger om oss”, sa Göran Persson i en dokumentär. Trots det har de sedan dess på nationellt plan samarbetat med (S) och deras väljare har också i allt högre utsträckning betraktat sig som vänsterväljare.

Samtidigt som högern och dess sympatisörer har Miljöpartiet i målsiktet vill de borgerliga partierna gärna samarbeta med dem i kommuner och regioner.

Miljöpartiet ingår i högerdominerade samarbeten i bland annat Stockholm och regionerna Västra Götaland och Dalarna.

Härförleden röstade de således för högerns förslag om att sälja ut skolbyggnader i Stockholm, trots att de kritiserat utvecklingen på nationellt plan.

Så de är visst användbara för högern ibland. Bara de röstar ”rätt”.

Markus Alexandersson