Alva Mogert Palm: Ledarkrönika: Gynekologmottagning bortsuddat från skylten
I en tid när kvinnosjukvård av alla dess sorter hotas så är det med glädje benen slängs upp i den ändå inte så obekväma gynekologstolen.
Allt börjar med en kallelse som dimper ner i brevlådan från ingenstans. Inte den riktiga brevlådan då, utan en digital på 1177. Jag har blivit kallad till cellgiftsprovtagning. Aldrig tidigare har jag blivit kallad till ett vårdbesök, endast tandläkaren och det är det slut med nu.
Helst vill jag skylla på regeringen som sänkt åldersgränsen, men oavsett så är min ålder inne för att börja betala de egna besöken. Vare sig jag vill eller inte.
När tiden för besöket är inne, efter otaliga googlingar och telefonsamtal med mamma för att förstå vad det är som väntar, har den första känslan av spänning bytts ut mot nervositet.
”Google Maps har inte uppdaterats och skyltningen är minimal. Gynekologmottagning bortsuddat från skylten som ska visa besökare vägen.”Alva Mogert Palm
Gynekologen har inte fått det bästa ryktet, mycket tack vare stolens utformning.
Google Maps har inte uppdaterats och skyltningen är minimal. Gynekologmottagning bortsuddat från skylten som ska visa besökare vägen. Utanför entrén står äldre damer uppradade med långt avstånd, alla väntande på att vaccineras hos vårdcentralen på bottenvåningen.
En trappa upp gömmer sig cellgiftsprovsmottagningen. Väntrummet är delat med folktandvården. På motsatt sida av en skärmvägg där jag väntade inför att fylla en tand är några stolar uppställda för oss som ska besöka barnmorskan.
Väl inne går allt snabbt. Bara fyra minuter efter min avsatta tid står jag vid busshållplatsen på andra sidan gatan. Inte för att jag fylld av rädsla rymt utan för att det på riktigt var två minuter mellan det att jag tog av mig byxorna tills att jag fick hoppa i dem igen.
Ingrepp för att begränsa kvinnors rätt till vård och bestämmande förklaras ofta som omsorg för kvinnan. Omsorg för dessa stackars personer som inte själva klarar att fatta beslut kring sin vård och sina kroppar. Istället är det manliga politiker, äcklade av tamponger och förvirrade när de hör om Endometrios, som ska bestämma.
Ett argument använt av både Sverigedemokrater och Kristdemokrater. Lars Adaktusson, tidigare europaparlamentariker för Kristdemokraterna, lyckades rösta emot abort 22 gånger under sin tid där. Efter en gång kan jag tycka att ett parti som säger sig stå upp för aborträtten borde reagerat.
Värt att notera är även att stavningsprogrammet i Word inte har något som helst problem med Adaktussons efternamn men sjukdomen Endometrios är den lika ovetandes om som de manliga politikerna.
Varken Word, manliga politiker eller vi som besöker gynekologen behöver känna glädje över kvinnosjukvården. Men vi måste känna till den. Vi måste ta striden för den.