GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ledarkrönika: Kritiken får inte bli antisemitism

I en nyligen presenterad rapport från Malmö stad beskrivs förekomsten av ”skolgårdsantisemitism”.
Markus Alexandersson, socialdemokraterna, gästkrönikör.
Markus Alexandersson, socialdemokraterna, gästkrönikör.
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.

Antisemitismen i staden är uppmärksammad och problematisk, men det vore olyckligt att reducera det till ett Malmöfenomen, säger rapportförfattaren Mirjam Katzin i SvD:s ledarpodd. Antisemitismen, exempelvis konspirationsteorier, är mer förekommande och djupare rotad än så.

I boken ”Återkomsten” visar idéhistorikern Henrik Bachner hur krig och våldsupptrappning - som sexdagarskriget 1967 och Libanonkriget 1982 - triggat antisemitism i Sverige och inneburit en ökad utsatthet för judar. När konflikten återigen eskalerar och uppmärksammas ökar risken igen.

"Rädslan och risken för att använda språket fel får dock inte bli en förevändning för att kategorisera all kritik mot den israeliska staten som antisemitism."

Johan Berggren har nyligen utkommit med boken ”Den perfekta konflikten”. Han sammanfattar situationen på ett illustrativt och lättförståeligt sätt: att det handlar om en kombination av ”israelisk rädsla och palestinsk förnedring”.

Det är känslor som framkallar starka reaktioner, men uttryck som ”krossa sionismen” kan inte betraktas som kritik mot Israels regering, det är istället vad statsvetaren Anders Persson kallar en delegitimering av Israel och ett antisemitiskt uttryck.

Han har för Segerstedtinstitutet nyligen gjort en studie kring hur intensiteten i Israel-Palestinakonflikten, och hur den uppmärksammas i Sverige, påverkar antisemitismen.

Han menar att Sverige har en väldigt ”IP-centristisk världsbild”, vilket betyder att konflikten Israel-Palestina ges såväl betydande utrymme liksom avgörande betydelse för lösningen av andra konflikter. Många engagerar sig i konflikten och svenskar med ursprung i Mellanöstern har starka emotionella kopplingar till och erfarenheter av konflikten.

Med antisemitism menar han ett ”icke-erkännande av Israel, israeler och sionism” som kan innebära att judar som individer eller kollektiv hålls ansvariga för den israeliska regeringens agerande. Ytterligare en komponent är att antisemitiska tankestrukturer överförs på Israel, det vill säga att Israel utmålas som en närmast unikt ondskefull stat.

Persson skriver att konflikten efter sexdagarskriget 1967 blev ”den enda offentliga arenan där antisemitismen kunde artikuleras på ett legitimt sätt som kritik mot Israels politik eller sionismen”.

Rädslan och risken för att använda språket fel får dock inte bli en förevändning för att kategorisera all kritik mot den israeliska staten som antisemitism. Det handlar om att ta ett ansvar för hur kritik framförs och hur denna kan tolkas.

Markus Alexandersson, regionpolitiker och internationell ledare för socialdemokraterna i Blekinge

Läs mer