GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Ledarkrönika: Kultur måste få ta plats

Kulturen behöver få ta plats. Frågan är om den gör det om den paketeras ihop i ett och samma hus, hur stort och anmärkningsvärt det än är.
Publicerad 13 september 2021
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.
Markus Alexandersson
Markus AlexanderssonFoto: Peter Nyberg

En stad med självkänsla har kulturbyggnader som tar plats. Att byggnader skiljer sig från mängden är ett sätt att markera dess särart och monumentala betydelse. Det kreativa och utforskande innehållet ska helst manifesteras i dess exteriöra uttryck.

Visst har det byggs teatrar och konsthallar som även haft till syfte att bli ett monument över dess upphovsmän; såsom politiker, kungar eller kapitalstarka mecenater. Ibland har ändamålen helgat medlen och byggnadens monumentalitet - även om syftet i mer eller mindre varit att tjäna finansiärens ego - har bidragit till att ge kulturen plats, status och exklusivitet. I en modern kontext bör dock en teaterbyggnad vara mer konstig än lyxig.

Det är därför nödvändigt med en kritisk blick när det ska byggas för kulturen - men det måste också finnas ett kritisk betraktande av synpunkter med förekomst av ordval som skrytbyggen: är de relevanta varningar eller burdusa försök att stoppa kulturens tillgång till dess rum?

En betydande aspekt är naturligtvis också omsorgen om det gemensamma rummet. Ny arkitektur ska spegla sin samtids ideal, men beslutsfattandet måste också göra kloka avvägningar mellan värdefullt bevarande, utveckling och kulturens rätt att finnas i historiska och känsliga miljöer i funktionella och i viss mån utmanande byggnader.

En annan relevant - men allt för lite debatterad - fråga är varför kulturen ska buntas ihop i ett enda eller i ett fåtaligt antal hus? En stad med självförtroende och ambition har noder av kulturbyggnader och låter dem finnas på olika platser i staden, det ska kännas som att kulturen finns lite överallt. Kulturhus känns helt enkelt lite småstadsaktigt.

”En stad med självförtroende och ambition har noder av kulturbyggnader och låter dem finnas på olika platser i staden, det ska kännas som att kulturen finns lite överallt. Kulturhus känns helt enkelt lite småstadsaktigt.”
Markus Alexandersson

Förekomsten av ett kulturhus riskerar också att degradera respektive kulturform till att vara en underkategori till paraplybegreppet kultur. Tänk istället på ett hus för scenkonst, för litteratur, för bildkonst, musik eller film.

En byggnad uppförd eller anpassad i syfte att uppleva bildkonst är en del av den totala upplevelsen och kan ha helt andra preferenser och behov än ett bibliotek eller en teater; det handlar om att ha en tilltro till byggnaden som jämte konsten ges betydelse av bärare av den specifika och märkvärdiga upplevelsen.

Nåväl, det viktigaste är trots allt prioritering av och tillgång till väl avvägda ytor till möten mellan konstutövare och publik.

Markus Alexandersson