Christina Mångård: Ledarkrönika: Leva som säl
Men det är inget party. Kön utanför ringlar lång. Ett par hundra hungriga människor kommer dit varje dag för att få hjälp, få mat som skänkts av restauranger och mataffärer i närheten. Där är både unga och gamla, medmänniskor som inte har pengar nog för att själva kunna köpa sitt dagliga bröd.
Vilken kontrast, när jag en stund senare sitter på en lunchrestaurang vid bordet intill två herrar och äter fiskgryta. En av dem är märkbart brunbränd och har just kommit hem från en härlig solsemester på Kanarieöarna där familjen har varit ett par veckor berättar han för sin kompis.
Livet där var likt en säls hör jag honom säga. Man låg i solstolen på stranden hela dagarna, vände på sig då och då. Tog ett dopp och så åt man av de rikligt uppdukade bufféerna. Precis allt var inkluderat på hotellet, det var fri tillgång till mat, dricka, drinkar och underhållning.
Och dit kommer jag och min fru, säger han, vi som är genuina storstadsbor. Kräsna, har inte lust att bli roade med att dansa, gympa, spela bingo eller pingpong som alla andra. Så plötsligt var det vi som kände oss så jobbigt utanför och annorlunda beklagar han. Han hade svårt att känna någon gemenskap och samhörighet med de andra turisterna som han tyckte var mer lättroade.
Detta upplevde han obehagligt. Att känna att det var han som inte var som alla andra och som inte passade in där bland folket. Han som känner sig så trygg och säker här hemma bland alla människorna i sin storstadsmiljö. Men där, i den typiska spanska turistorten, i flocken av alla charterresenärerna fick han erfara utanförskapet, att inte alls passa in. Kanske ett i-landsproblem, säger han, och rycker på axlarna. Kompisen nickar förstående.
”Detta är inget som man väljer, att vara fattig och utanför samhället, ute i kylan och kanske inte ens ha ett hem att bo i.”Christina Mångård
Detta var helt klart ett annat utanförskap än vad de människorna upplever som tvingas ställa sig i kyrkans välgörenhetskö för att få mat. För dem är verkligheten inte livet som en säls. Det är en fattigdom som är svår att ta sig ur, en förlamande maktlöshet. Detta är inget som man väljer, att vara fattig och utanför samhället, ute i kylan och kanske inte ens ha ett hem att bo i.
Till sist… gör något meningsfullt och bidra till en bättre värld. Bli volontär.
