Sofia Hvittfeldt: Ledarkrönika: Mer än bara en kollega
Jag var på besök i sommarstaden för att introduceras till Blekinge inför mitt vikariat på Sydöstrans ledarsida. Under tre veckor skulle jag och Hans sköta ledarsidan tillsammans medan Stig-Björn Ljunggren var på semester. Han hade redan sagt ja till att låta mig bo hos honom dessa veckor vilket jag var väldigt tacksam över.
För honom var det en självklarhet att låta mig bo där gratis. Han hade ju ett gästrum, resonerade han, så varför skulle jag inte kunna sova där?
Att bo hos Hans innebar en nästintill obegränsad möjlighet att bolla idéer och ställa frågor till denna veteran inom nyhets- och opinionsjournalistik. Det kändes otroligt tryggt då det var min första anställning inom tidningsvärlden och opinionsjournalistiken.
Han var inte bara generös genom att öppna upp sitt hem. Han var också generös med sin tid och breda kunskap, kunskap som var grundad i lång erfarenhet och ett brinnande intresse för politik och historia.
Jag träffade Hans för första gången vid Stortorget och efter att de sedvanliga hälsningsfraserna var avklarade pekade han genast ut torgets sevärdheter för nykomlingen: Statyn över den där kungen som han snabbt förklarade var Karl XI samt Fredrikskyrkan, Trefaldighetskyrkan och rådhuset.
”När Hans fanns i närheten var han alltid villig att dela med sig av sin kunskap och erfarenhet. Han gjorde alla i sin närhet och de som läste hans texter klokare. Världen hade behövt ännu mer av Hans men jag är oerhört tacksam för den tid vi fick. ”Sofia Hvittfeldt
Innan det var dags för kaffe hade Hans gett mig en snabbkurs om Karlskrona och det var också intressant att lyssna på hur Karlskrona hade varit när han kom dit under kalla krigets dagar på 80-talet. Senare under sommaren skulle Hans köra runt mig i sin bil och berätta ännu mer om Karlskronas historia. Han tog mig bland annat till Hasslö för att visa gravmonumentet över den socialdemokratiske agitatorn Fabian Månsson.
Hans Bülow var inte bara min kollega på Sydöstran. Han var även en nära vän som jag hade turen att känna i två år. Han var också en stöttepelare när livet var tufft och mitt bollplank inför texter till Sydöstrans ledarsida. Med all sin kunskap och erfarenhet var han en vandrande encyklopedi.
När Hans fanns i närheten var han alltid villig att dela med sig av sin kunskap och erfarenhet. Han gjorde alla i sin närhet och de som läste hans texter klokare. Världen hade behövt ännu mer av Hans men jag är oerhört tacksam för den tid vi fick.
