Ida Lapell: Ledarkrönika: Morfar, en samhällsbyggare
Det kändes ofta som att vi hade likadana själar. Vi var olika på många sätt men lika på fler. Men utöver det vi hade gemensamt så fanns det alltid någon slags tyst förståelse oss emellan.
Vi förstod varandra och det fanns ett lugn och en trygghet i vår relation.
Min morfar har varit min fadersfigur hela mitt liv. Han har lärt mig cykla, simma, fiska och allt däremellan. Han dansade far- och dotter dansen med mig på mitt bröllop. Det var han som tröstade mig en hel natt och pratade om livet och kärlek när jag gick igenom mitt första krossade hjärta i tonåren.
Det var han som var där när jag gjorde mitt första handbollsmål och jublade högst av alla.
Han har hela mitt liv hejat så mycket på mig att jag knappt märkt vilka som inte gjort det. Han fyllde alla tomrum som andra lämnade.
Hela sitt liv har han lagt på föreningslivet. Han har haft alla möjliga roller i styrelser. Han har byggt upp föreningar och dess verksamhet från grunden. Han har hållit på med studier och att lära andra.
Han har tävlat och hjälpt andra bli bättre. Vad han än har gjort så har han gjort det helhjärtat och med allt han har.
Han gav sig aldrig in i politiken men var socialdemokrat hela sitt liv och var intresserad av politik. När jag hittade politiken var det som en sista pusselbit föll på plats oss emellan.
Han var så otroligt stolt över min resa och mitt politiska engagemang. Ännu en gång hejade han på mig högt och tydligt. Han har delat ut flygblad med mig på, han har ringt när han sett mig på nyheterna och frågat mig om hur det går varje gång vi sågs.
Hur är det här en opinionsbildande text kanske någon tänker. Och det kanske det inte är. Det är en uppskattning till alla er som bygger samhället och människorna runt er.
”Hur är det här en opinionsbildande text kanske någon tänker. Och det kanske det inte är. Det är en uppskattning till alla er som bygger samhället och människorna runt er.”Ida Lapell
En hyllning till min morfar och till alla er som är en kraft i just er del av världen. Som hjälper, engagerar er och gör något åt problemen som finns. Utan er stannar samhället. Oavsett om man gör det inom politiken eller inom något helt annat så är det så otroligt viktigt.
Vårt vackra demokratiska samhälle bygger på människor som er.
För en månad sedan förlorade jag honom och det är en otrolig tung förlust. Men min morfar byggde mig och formade mig och jag vet att han hejar därifrån han är. Jag står stadigt på grund av honom.
Mina värderingar går inte att rubba och min tystnad går inte att köpa. Och om jag blir hälften av vad min morfar var så är jag mer än nöjd.
Tack för allt, min älskade morfar.
