GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Ledarkrönika: Om det blåbruna

När moderaten Sigurdh R Peterson i kommunfullmäktige i Karlskrona för ett 20-tal år sedan kallade Vänsterpartiets Gunther Dessin för kommunist replikerade den senare med att kalla Peterson fascist.
Publicerad 12 oktober 2021
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.
Vad ser vi för färger egentligen?
Vad ser vi för färger egentligen?Foto: Jonas Ekströmer/TT

Det blev ett himla liv.

För det där med politiska epitet är känsliga; de är ju inte alltid en innehållsdeklaration utan ett politiskt agerande med ett särskilt syfte.

För en tid sedan var Ebba Busch upprörd över att samarbetet med Sverigedemokraterna kallades blåbrunt och i söndagens partiledardebatt hade uppenbarligen Jimmie Åkesson bestämt sig för att reagera våldsamt.

Strategin är uppenbar: de som använder begreppet ska utmålas som oseriösa och folk ska förstå att brun är nazisternas färg och vad man än tänker och tycker om Åkessons gäng är de väl ändå inte som Himmler, Hitler och de andra tyskarna?

Istället vill de få mer traditionellt och rumsrena epitet; de myser förmodligen varje gång de omnämns som ”konservativa”.

Men vad de ska kallas är inte helt lätt.

Professor Kristian Gerner skriver i sin nya bok om Sovjetunionen att landet efter murens fall saknade ett språk för politik. I den långa tradition av diktatur och verklighetsfrånvänt språkbruk hade inget vokabulär för samtal om samhällsstyrning etablerats.

Kanske är det något liknande med Sverigedemokraterna.

Begrepp som fascism, 30-tal, rasism, brunt och högerextremism har använts men blir ofta föremål för ifrågasättande, ibland utifrån relevanta argument, ibland utifrån rent politiska intressen.

Det är dessa sistnämnda intressen som ny rycker ut och kritiserar bruk av begrepp som blåbrunt. I en berusande och dimmig vision om att förena en disparat politisk höger i en gemensam kraft ser högerns debattörer som sin uppgift att tvätta den där yttersta delen av högern ren.

Och man gör det med språkets hjälp.

Men vad är Sverigedemokraterna?

Säkert någonting mitt emellan sitt ursprung i den nazistiska miljön och sina anspråk att bli rumsrena och accepterade av borgerligheten? Och mitt emellan det framstående företrädare skriver under fingerade namn på Flashback och vad de formulerar med liberaler på DN debatt.

”Liberala ledarskribenter borde vara fullt upptagna med att belysa avgrundsdjupet mellan liberala och etno-nationalistiska värden och orimligheten i att dessa förenas.”
Markus Alexandersson

Till skillnad mot ett ord som distinkt ska tydliggöra något och inte vara särskilt tolkningsbart laddas ett begrepp med en innebörd som kan omtolkas och är föremål för ständig förhandling.

Sverigedemokraterna är förutom ett partinamn också ett begrepp. Det har fyllts med ett innehåll som till stor del speglar vilka de är.

Kanske räcker det som begrepp?

Liberala ledarskribenter borde vara fullt upptagna med att belysa avgrundsdjupet mellan liberala och etno-nationalistiska värden och orimligheten i att dessa förenas.