Hampus Engqvist: Ledarkrönika: Orkar vi fler ödesfrågor?
Efter en och en halv dag så fick jag ordet. Det är en ordning i fullmäktiges budgetdebatt där regionråd och gruppledare får ordet först och har långa replikbataljer mot varandra.
När det äntligen blir dags för oss vanliga ledamöter så är allt syre slut. Det krävs ett ”I have a dream”-tal i Martin Luther Kings klass för att få någon som helst uppmärksamhet. Publiken sitter med tomma ögon och längtar någon annanstans.
Nu har vi levt under restriktioner som har tvingat samhället till kraftfulla omställningar i över ett år. Det har varit allvarliga tal och förmaningar om vad som riskerar hända om medborgarna slarvar och inte sköter sig. Man kan säga att vi har levt under en allvarlig hotbild och det har påverkat oss och hur mottagliga vi är för nya restriktioner.
Många ser nu ljuset i tunneln och samtalen vid videofikan har börjat handla om vilka planer som finns när allt elände är över. Konserter, resor och Stockholm Marathon är plötsligt möjligheter igen och vi börjar ana en framtid trots att vi är mitt i den tredje vågen.
Att nu hålla ett förmaningstal om att vi behöver ställa om hela samhället för att rädda klimatet är en otacksam uppgift.
”Att nu hålla ett förmaningstal om att vi behöver ställa om hela samhället för att rädda klimatet är en otacksam uppgift.”Hampus Engqvist
Jag tror att det finns en klar mättnad kring alarmism i samhället som man måste ta hänsyn till om man vill nå fram med ett allvarligt klimatbudskap.
Klimatfrågan är en ödesfråga men vill man nå den breda allmänheten, som har levt länge med tvångströjor, så måste man nog fundera på att vända budskapet till något positivt.
Mycket av det vi har sysslat med den senaste tiden för att minska smittspridningen är ju även bra för omställningen mot ett hållbart samhälle som minskar vår klimatpåverkan. Vi har snabbt vant oss vid att sköta möten digitalt, semestra i vår närmiljö och anpassat vår konsumtion. Det skulle ju lika gärna kunna var en god miljöomställning som pandemibekämpning.
Det går att presentera mycket av klimatomställningen som möjligheter istället för att presentera det med allvarsamma hot.
Jag förstår paniken hos insatta klimatkämpar som vill väcka befolkningen ur sin slummer och skrämma upp deras ögon inför hoten vi står inför om vi inte agerar. Men det är en otacksam publik som precis har börjat kränga av sig sina tvångströjor.
