Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Lina Stenberg: Ledarkrönika: Så länge hjärtat slår

Jag såg filmen ”Så länge hjärtat slår” i förra veckan och jag grät hela vägen hem från bion. Sedan dess kan jag inte släppa tanken, att vi har glömt.
Lina Stenberg
Covidpandemin • Publicerad 30 september 2024
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.
Bianca Kronlöf spelar huvudrollen i filmen "Så länge hjärtat slår", som handlar om covidvåren 2020.
Bianca Kronlöf spelar huvudrollen i filmen "Så länge hjärtat slår", som handlar om covidvåren 2020.Foto: Jessica Gow / TT

Att politikerna så lätt kunde stoppa tillbaka sina huvuden i sanden efter att ha bedyrat att aldrig igen. För äldreomsorgens förutsättningar har inte blivit ett dugg bättre efter covid. Tvärtom.

Det är 2024 och drygt fyra år har gått sedan covidpandemin slog till. Fyra år, men det känns ändå så avlägset. Det var liksom en parallell verklighet vi befann oss i, en som nu är borta.

Annons

Hanne, filmens huvudperson jobbar som vårdbiträde. Hon trivs, hon gillar att småprata med de äldre, se till att de har det bra.

När det nya coronaviruset slår till hamnar Hannes arbetsplats i blixtbelysning. Det är där smittat först når de äldre, det är där ”de dör som flugor”.

Allt medan skyddsutrustning och smittskyddsrutiner saknas. För vårdföretaget ska fortsätta gå med vinst. De ska till varje pris mörka att personalen vårdar sjuka och i nästa stund tar hand om friska.

Filmen är baserad på ett verkligt fall från våren 2020, när vårdbiträdet Stine Christophersen fick nog och gick till media, då när hon berättat missförhållandena. Då när hon fick varningar för sin illojalitet av Attendos ledning.

Kanske är det inte konstigt att filmen gjorde mig så ledsen. Min mamma har nyligen flyttat in på ett äldreboende, ett boende som är så likt det som Hanne jobbar på. Och jag vet att de anställda gör allt de kan, vill lika väl som Hanne. Men jag ser att det saknas ekonomiska förutsättningar, att personalen inte hinner.

Den viktigaste lärdomen från coronapandemin var att äldreomsorgen måste bli starkare. Att mer resurser behövs och att fler behöver jobba där. Men i stället har det rakt motsatta blivit verklighet. Kommunerna har fått allt mindre resurser och landets äldreboenden har bara blivit mer slimmade på personal än tidigare.

Och jag kan inte låta bli att tänka på det cyniska i att så många äldre behövde dö, då under pandemin, för att vårdföretag ville spara pengar. Och samtidigt verkar vi inte ens vilja hedra de avlidna med att lära oss av den snålheten.

För hur kan vi gå tillbaka till en äldreomsorg med samma underbemanning som innan covidpandemin, när det värsta har skett?

”För hur kan vi gå tillbaka till en äldreomsorg med samma underbemanning som innan covidpandemin, när det värsta har skett?”
Lina Stenberg

Jag hoppas att ”Så länge hjärtat slår” får igång en diskussion om detta. För politikerna kan inte fortsätta komma undan med att strunta i pandemins så fruktansvärda och dyrköpta lärdomar.

Annons
Annons
Annons
Annons