GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Markus Alexandersson: Ledarkrönika: Seglivade myter om avundsjuka

Går det att bli rik i Sverige? Ja, till och med bättre än nästan någon annanstans. Men myter gör att vi har svårt att tro det. Och kanske får det konsekvenser för utjämningspolitiken.
Markus AlexanderssonSkicka e-post
Miljardärer • Publicerad 3 november 2022
Markus Alexandersson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.
Andreas Cervenka, författare till ”Girig-Sverige”, visar att Sverige är miljardärernas paradis.
Andreas Cervenka, författare till ”Girig-Sverige”, visar att Sverige är miljardärernas paradis.Foto: Andreas Sundbom/Pressbild

Socialdemokraterna vann medelklassen i storstäderna men har tappat stöd bland arbetare. Enligt den hyllade franske ekonomen Thomas Piketty är en av förklaringarna att ”avsaknaden av ekonomisk rättviseambition förskjuter partiets gamla bas” (DN 29 oktober). Han säger att partiet lagt klassutjämnande verktyg - som arvs- och förmögenhetsskatt - på hyllan. ”När partiet säger att det är för komplicerat med ekonomisk omfördelning, då säger partiet samtidigt att social rättvisa inte är möjlig.”

Kanske kan väljarströmmarna inte förklaras riktigt så enkelt. Många arbetarväljare tilltalas av en högerberättelse där frågor om ekonomisk utjämning döljs i kulturkrigets krutrök. Därför kan en, ur ekonomisk standard sett, spretig grupp förenas i att de som har det sämst ställt har det för bra - istället för att den radikalt växande grupp av människor som har det extremt bra ställt ska dela med sig mer.

”Många arbetarväljare tilltalas av en högerberättelse där frågor om ekonomisk utjämning döljs i kulturkrigets krutrök.”
Markus Alexandersson

Andreas Cervenka skriver i Augustprisnominerade boken ”Girig-Sverige” att Sverige har fyra gånger fler dollarmiljardärer än USA per capita och att antalet miljardärer sedan 1996 ökat med 1700 procent. 542 svenskar har en förmögenhet på minst en miljard kronor.

Myten säger emellertid något annat.

Cervenka hävdar att avundsjukan används som argument mot att beskatta miljardärer och citerar PM Nilsson, ny statssekreterare till Ulf Kristersson men tidigare på Dagens Industri, om att skatt på kapital och ägande innebär en ”jakt på människor som har byggt upp framgångsrika företag”.

Stödet för den uppfattningen gör att det finns en politisk samsyn om att Sverige till skillnad mot de flesta andra västländer inte beskattar arv, fastigheter, förmögenhet eller gåvor. Viljan att göra upp med en föreställd avoghet och göra ruskigt rika till hjältar har lett till att beskattning som är normalt i likvärdiga länder betraktas som jakt på driftiga människor.

Bara Monaco, Saint Kitts & Nevis och några liknande nationer har fler miljardärer per capita än Sverige. Enligt den tyske sociologen Rainer Zittelmann ifrågasätter vi inte detta särskilt mycket. Genom att räkna på något han kallar ”social avundsjukekoefficient” kommer han i boken Förebilder och Syndabockar fram till att kritiken, eller avundsjuka som han kallar det, mot att människor blir enormt rika är ungefär som i Storbritannien och USA, och betydligt mindre än i Tyskland och Frankrike.

Magdalena Anderssons utmaning är att illustrera det ojämlika Sverige utan att skrämma iväg nya väljare. Det är inte lätt. Myter är seglivade.