Ledarkrönika: Stackars män
Många andra har redan släppt ut det, hånet. Unga mäns taffliga och trevande tinderkonversationer läggs ut till allmän skrattfest. Oförmåga att stadga sig och hitta ett jobb förminskas till att handla om personliga tillkortakommanden (snarare än ett arbetsmarknadspolitiskt misslyckande).
Hånet är också så oerhört missriktat ur ett rent feministiskt perspektiv. Det är svaghet som hånas, som om det är macho som är (bör) vara idealet.
Den accepterade hållningen i denna tyckartrends åsiktskorridor är att unga ensamma män får skylla sig själva. För vad, att de fötts till män?
”För det första måste vi börja där det är som mest känsligt – synen på sex. Dagens samhälle är fullkomligt besatt vid våra sexvanor. Människors hela identitet byggs kring hur många och med vilka de legat med.”Lorentz Tovatt
Jag har inga som helst problem med att driva med manlighet och män generellt. Patriarkatet lever vidare än idag och på en strukturell nivå har män mer resurser och makt än kvinnor. Kvinnor mördas eller utsätts för våld i nära relationer, våldtäktsstatistiken är hårresande.
Det betyder ju inte att det inte skulle finnas vissa grupper av män som är underlägsna. Det måste kunna gå att ha båda dessa tankar i huvudet samtidigt.
Lösningen är förstås inte att kvinnor ska ”förbarma sig” över männen. Den är inte heller att sträva tillbaka mot dåtidens könsstereotypa roller, som de sturska högermännen brukar vilja.
Utan att sitta på facit har jag ändå två tankar om vad vi kan göra.
För det första måste vi börja där det är som mest känsligt – synen på sex. Dagens samhälle är fullkomligt besatt vid våra sexvanor. Människors hela identitet byggs kring hur många och med vilka de legat med. Inte konstigt att de som misslyckas på en sådan ”marknad” får ett stukat självförtroende och en förvrängd självbild. Släpp besattheten!
För det andra behöver vi hitta och skapa mening i sådant som inte rör just sex, att skaffa sig en partner och att göra en häftig karriär. Här måste hela samhället finnas till hands, oavsett om det rör välfärdstjänster eller föreningsliv lokalt. Studieförbund, idrottsföreningar, spelklubbar.
Från politiskt håll kanske det är dags att fundera över en gemensam samhällstjänst efter gymnasiet.
En sak är i alla fall säker – ensamma män behöver inte hån, de behöver stöttning!
Lorentz Tovatt, riksdagsledamot Miljöpartiet
