Markus Alexandersson: Ledarkrönika: Syftet är att skrämma

”Samarbetspartierna bidrar till gott samarbetsklimat genom att uppträda med värdighet och tala respektfullt om varandras centrala företrädare”, står det i Tidöavtalet. Det har spekulerats i vilket syfte den kom till och på vems initiativ. I helgens magnifika kartläggning i Svenska Dagbladet framgår att det var Sverigedemokraterna som önskade den. De var rädda att bli illa behandlade, skriver tidningen.

Syftet är uppenbart.

Det handlar om att slippa bli kritiserad för sånt som det är fullt rimligt att bli kritiserad för.

Det är därför som Johan Pehrson vid ett av alla avslöjanden om SD-politiker som är nazister inte kan ta avstånd mot en Sverigedemokratisk politiker utan istället tar avstånd mot allt som han tycker illa om. Sverigedemokraterna ska ju kunna lita på honom, som han sa i somras.

”Inte i något annat parti säger så många, så ofta, så horribla saker”, sa Ulf Kristersson för fyra år sedan. Nu talar han bara väl om partiet - trots att det som han sa för fyra år sedan är lika sant nu som det var då.

En av vår tids viktigaste internationella överenskommelser är den så kallade slutakten från Helsingforskonferensen 1975 där länder i väst i utbyte mot erkända gränser i centrala och östra Europa fick igenom löften om att respektera mänskliga rättigheter. För att övervaka avtalet bildades Helsingforskommittéer och en organisation som sedan 1990-talets början heter OSSE. Ordförande för den svenska delegationen till OSSE är SD:s Björn Söder och den svenska Helsingforskommittén heter numera Civil Rights Defenders.

Björn Söder är alltså den som ska gå i bräschen för att stärka människorättsarbetet och organisationen som jobbar med det, istället är han nu på krigsstigen och har hotat att minska eller dra in bidragen till organisationen. Anledningarna är att CRD dels har kritiserat avsaknaden av demokrati i Sverigedemokraternas föregångsland Ungern och dels att de har haft mage att utifrån mänskliga rättighetsperspektivet granska Tidövtalet.

Så gör man bara inte i SD:s Sverige.

Syftet är att skrämma till tystnad.

Björn Söder har ju sett att den taktiken har fungerat alldeles utmärkt i Ungern, det är just på grund av den typen av åtgärder som Ungern numera inte betraktas vara en demokrati.

När Ulf Kristersson fick möjlighet att fördöma Söder gjorde han inte det, förmodligen eftersom han har lovat att tala ”respektfullt” om SD:s ”centrala företrädare”.