Peter Östling: Ledarkrönika: They are eating cats and dogs
Man företräder och representerar en intressegrupp, har förtroendet att driva deras linje. I många sammanhang görs eller gjordes sådant hedervärt arbete på närmast ideell basis. Förtroendet från andra i sig var en belöning av stolthet.
Denna institution har förändrats i grunden, även om statuterna finns kvar. Nu ska man lära de man representerar vad de ska tycka.
Politik har blivit en marknad där man försöker fånga andelar genom att svänga efter trender oavsett dess bristande koppling till ideologi eller löfte.
”Politik har blivit en marknad där man försöker fånga andelar genom att svänga efter trender oavsett dess bristande koppling till ideologi eller löfte.”Peter Östling
Politikerrollen har utvecklats till en karriärväg mot alltför högt avlönade uppdrag, och institutionaliserats i politiska korporationer och lobbyism.
Det bidrar till alienation med såväl väljarbas som ideologi, istället är rampljus och pengar på det personliga planet drivkrafter. Allt och alla verkar vara till salu.
Politiken är nu inne i en fas där den understödd av sociala medier och AI samt allvarligt hotad av desamma, transformeras mot avgrunden. Förtroende är inte inne längre.
Det handlar om att likt influencern underhålla och väcka uppmärksamhet. Bedömningen att dålig sådan är bättre än svag är uppenbar. Det är personen som ska synas och höras, för att betjäna sitt eget varumärke och värde, snarare än en bärande idé, ett ärligt löfte eller en rörelse. De senare har blivit medel snarare än mål.
Tycoonen är Donald Trump, som gjort det till sitt signum att ständigt finnas i bruset med spektakulära utspel och ansätta motståndare. I ännu ett exempel på världsscenen anklagar han Springfields immigranter från Haiti för att äta upp invånarnas husdjur. Detta baserat på hans egen tolkning av ett (!) inlägg i Facebook(!).
Hela den amerikanska valrörelsen är uppbyggd efter denna logik där marknadskrafterna finansierar showen med bonusar i relation till de affärsintressen som tilltalas.
Våra svenska företrädare med Ebba Busch i spetsen har kopierat exemplet väldigt väl.
Sverigedemokraterna ligger även de långt framme i detta brus och när inte deras högsta företrädare drar på sig tillräckligt med tokig uppmärksamhet för att locka fler huliganer så använder man trollfabriker för att boosta sig själva genom att misskreditera andra.
T o m Johan Pehrson (L) försöker göra sig lustig till synes obekymrad om det liberala totalhaveriet. Och oppositionen famlar illa på denna planhalva.
Det är en skrämmande utveckling av ytlighet, lögner och distanserad arrogans, av egoism och girighet, som skapar en otäck polarisering och ett klimat där det politiska intresset, valdeltagandet och den allmänna moralen i samhället, riskerar att devalvera hela den grund som skapats.
Det är allt annat än underhållande!
