GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Christina Mångård: Ledarkrönika: Vi kallar det solidaritet

Länge hängde det en valaffisch kvar på gatans lyktstolpe. En solkig bild på en leende partiledare som ville ha min röst på valdagen.
Christina MångårdSkicka e-post
Publicerad torsdag 16:00
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.
Gräsklippning åt grannen - en handling av solidaritet.
Gräsklippning åt grannen - en handling av solidaritet.Foto: Christine Olsson/TT

Nu är valrörelsen över och vi har ett resultat. Det pratades mycket, twittrades i mängder, knackades dörr och bjöds på kakor i valstugorna. Men ändå kändes det som om politikerna och folket aldrig riktigt kom överens.

Tvärtom. Jag har nog aldrig hört så många väljare vara så vilsna och desillusionerade. Folk tyckte att frågorna inte tillräckligt handlade om det väsentliga i livet. Om framtiden, om trovärdiga löften om ett bättre samhälle, arbete, vård och omsorg, sjuka och äldre.

”Politikerna pratade om partiernas valprogram som om det handlade om veckans extraerbjudanden i Coop.”
Christina Mångård

Som alltid blev det en massa prat om våra pengar och skatter. Vem som kan få det bättre och vem som kan tjäna flest tusenlappar.

Politikerna pratade om partiernas valprogram som om det handlade om veckans extraerbjudanden i Coop. Vem som lovade ge mig flest kronor i plånboken om jag valde att rösta rött, grönt, blått eller gult. Det kan blivit så, att just det här valet verkar ha plockat fram det allra sämsta i oss.

Vi förträngde att det är många människor och deras barn som lever under fattigdomsgränsen. Många som saknar jobb och kvinnor som jobbar deltid mot sin vilja. Det är ett känt faktum att ju större ojämlikhet i ett samhälle desto mer sociala och hälsorelaterade problem. Och ojämlikheten drabbar inte bara de fattiga, även de rika får sämre hälsa och kortare liv.

Men vi är människor av kött och blod. Utan egennytta gör vi goda gärningar varje dag. Vi går utanför oss själva för att hjälpa någon annan. Små tecken som visar på omtanke, välvilja och uppoffring. Någon hjälper grannen att klippa gräset, går till apoteket åt en vän, ger sin sittplats på bussen åt någon äldre, lagar matlådor till sin sjuka pappa eller skjutsar barnbarn till fotbollen.

Vi kallar det för solidaritet. Det är sammanhållningen människor emellan när man gärna hjälper någon annan. Kittet mellan oss som gör livet lite bättre, lite värdigare. Som binder oss samman och gör oss starkare. Mer medmänskliga.

Och då borde vi också förmå oss att bry oss om dom. De som bor i ett sämre område, de som hamnat utanför trygghetssystemet, de som nyss flytt hit från ett krig. Det måste vi om våra liv tillsammans ska fungera. Den just nu starkare hjälper den svagare. För att det gör livet bättre för alla.

Till sist… i morgon kan det vara jag som är svag.