När bönderna blev mördare
I sökandet efter svar på ovanstående fråga är det enkelt att dra slutsatser att mördarna varit ideologiskt lärda att utföra folkmord. Men mördarna var helt vanliga människor, allt för ofta bönder, det förklarar också varför machete blev vanligt förekommande under mordet.
Alla bönder hade en machete och visste hur den användes, skillnaden denna gång var att vegetation inte skulle huggas utan människor istället. Den bondebefolkning som kom att jaga sina offer i skogen blev också mer välbärgade, folkmordet innebar ett tillfälle att plundra och roffa åt sig tillhörigheter.
Det nya landskap som bildats innebar nya eventualiteter för fattiga bönderna att säkra sina ekonomier, så här säger en av mördarna vid namn Leopord (som efter folkmordet blev dömd för brott mot mänskligheten): ‘’mördandet var mindre tröttsamt än jordbruket (...), arbetsdagarna varade inte lika länge som på bondgården’’.
Leopord berättar också om hur avhumaniseringen mot tutsierna förenklade mordets genomförande, i propaganda-radio hade tutsier länge blivit kallade för kackerlackor.
Den franske journalisten Jean Hatzfeld har intervjuat flera dömda till folkmordet i Rwanda, inklusive Leopord. Hans bok (”Machete Season”) vittnar om de psykologiska faserna mördarna genomlevt och hur mord i sig kunde bli en typ av tillfredsställelse. Den skildrar också hur vanliga bönder inom loppet av timmar plötsligt blev kapabla att mörda, våldta och plundra. Hur odlingssäsongen istället blev Machete-säsong.
Det är något alldeles särskilt med folkmordet i Rwanda. Under krig dödar fiender varandra, men under detta folkmord bevittnar vi hur vänner mördar vänner, lärare avrättar elever, grannar dräper grannar. Det finns således många orsaker till att Rwanda kunde bli ett helvete på jorden.
