Problemmåndag med Anna Ardin

Vad är problemet med socialdemokratin?

– Jag tycker att det största problemet är att de inte lyckats uppdatera sin klassanalys och samhällsvision. Partiet mäter opinion istället för att bilda opinion. Svaret på frågorna vad det är för samhälle vi vill se, hur kan vi leva tillsammans, har fått auktoritära svar, vilket både påverkats av och påverkat den allmänna opinionen.

Och förr var socialdemokraterna mer opinionsbildande än opinionsföljande?

– Ja, när socialdemokratins bildades för att skapa ett jämlikt samhälle så var de fattiga, arbetarna och folket, smutskastade och hade inte lika möjligheter som andra. Men genom sin opinionsbildning och sitt folkrörelsearbete lyckades arbetarrörelsen skapa respekt för sina grupper. Detta har inte blivit uppdaterat när det nu kommit nya grupper hit eftersom världen är mycket mindre.

Anna Ardin menar att för 100 år sedan var inte ”vanligt folk” så farliga eller besvärliga som de främställdes och så är inte heller nu med de grupper som kommit hit. Men precis som arbetarna fick svårt att ta sig fram utifrån sin kompetens därför att de sågs över axeln, så fungerar det också idag:

– Det jag menar med att socialdemokratin idag opinionsmäter sig fram i politiken. Folkliga rådande uppfattningar blir vägledande, men det går inte att hela tiden gå efter majoritet, det krävs folkbildning. Det demokratiska idealet är inte att söka majoritetsuppfattningen utan också hänsyn till minoriteter. Det kan faktiskt visa sig att det är de har rätt ...

Det är väl därför SD är så kritiska till folkbildning och public service? De vill s.a.s. kristallisera den auktoritära opinion som går deras väg?

- Sverigedemokraternas svar är att vi ska rensa undan alla som inte ställer upp på majoritetsuppfattningen. Det kräver brutala åtgärder för att kunna genomföras, samtidigt som det inte löser problemet. Ingen vill egentligen leva i ett homogent land.

Och detta sätt att resonera har också socialdemokratin tagit åt sig, menar du?

– Ja, de söker söker sig en syn på demokrati som innebär att stödja sig på en majoritet på ett sätt som riskerar att minska känslan av samhörighet med minoriteter. De understödjer dessutom en opinion som tror att mer straff, mer kontroll, mindre frihet, alla de klassiska auktoritära svaren på problem, är den väg vi ska gå.

Ardin fortsätter:

– Om vi mäter att folk vill ha mer repression då formuleras också politiken efter detta. Frågar vi unga tjejer om vad som behöver göras åt sexualförbrytare så är svaret ”hårdare straff”. Men diskuterar vi frågan mer ingående, och inte bara gör opinionsmätningar, inte minst med folk som är pålästa och har tänkt efter, så får vi mer nyanserade svar. Vi vet dessutom att länder med oerhört hårda straff för sexualbrott inte har färre övergrepp. Det går inte att lösa ett patriarkalt samhälles problem med patriarkala metoder.

Detta är väl en av demokratins problem, att om vi enbart räknar rösterna så får vi ett svar, men om vi har en dialog om sakerna innan vi röstar, då blir det ett annat svar. Det är därför partikongresser äger rum, folk får debattera – och först därefter blir det beslut ….?

– Ja, så kanske det är. Men socialdemokratin har lyckats balansera detta. Självklart, vinner du inte val kan du inte göra något alls. Men nu saknas en vilja att hitta lösningar som funkar, istället blir det lösningar som man tror vinner val.

Den bästa folkbildningen är väl att allt fler känner någon från andra länder och kulturer, möter dem på jobbet, eller som grannar. De kommer in i familjen och så vidare?

– Vi har sett den utvecklingen under en lång tid, en ökande integration. Det fortsätter men det riskerar att avta med den här politiska utvecklingen. Politikens inriktning att urskilja folk, beskriva andra kulturer i negativ riktning, skapar ett mörkt hot som gör att fler får svårare att komma in i samhället. Politikens urskiljning av folk får genomslag i vardagen.