Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Problemmåndag med Malcom Kyeyune

Denna måndag intervjuar Sydöstran Malcom Kyeyune. Han är skribent och debattör, medlem av den konservativa tankesmedjan Oikos, men har också bakgrund som distriktsordförande i Ung Vänster i Uppland. Han ser sig själv som marxist och populist.
Publicerad 29 november 2021
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Malcom Kyeyune
Malcom KyeyuneFoto: Privat

Du skrev för en tid sedan, inspirerad av den amerikanske författaren Peter Turchins, att en förklaring till den politiska polariseringen är att eliten blivit för stor. Vad menar du?

– Det här problemet är värre utanför Sverige. Vår polarisering är på en låg nivå jämfört med andra länder. USA är det på väg bli kaotisk. Vi river inte ner statyer eller liknande. Medelklassintellektuella i Sverige håller sig fortfarande på mattan. Det beror på att i vårt land har socialdemokraterna byggt en ”maskin” som försörjer folk. Enligt den gamla regeln om att statens kaka är liten men säker. Det finns fortfarande många olika kranar ur vilket det rinner sysselsättning till den överdimensionerade eliten …

””Medelklassintellektuella i Sverige håller sig fortfarande på mattan. Det beror på att i vårt land har socialdemokraterna byggt en ”maskin” som försörjer folk. Enligt den gamla regeln om att statens kaka är liten men säker.””
Malcom Kyeyune, intervjuad av Stig-Björn Ljunggren
Annons

Och den här medelklassen, som den skattefinansierade maskinen med sina många kranar försörjer, är mer är en ”halvelit”, snarare än en fullfjädrad elit, exempelvis som adeln förr?

– Ja, det är en ”halvelit”, men denna fungerar som det gamla adelssamhället. Många i adeln hade dåligt mer resurser men krävde att staten skulle ta hand om dem. Därför har exempelvis högskolan expanderat och utbildat stora grupper som inte hittar det slags jobb de föreställt sig. Löftet om att industrijobb ska ersättas med kunskapsarbetare har inte infriats. Här i Uppsala där jag bor har kommunen hundra ”kommunikatörer” … folk anställs och då håller de sig lugna. Men här skiljer sig Sverige, andra länder har inte samma metod, en ”maskin”, som neutraliserar hot om radikalisering. I Sverige mötes folk halvvägs och staten ger dem ett jobb. Då blir konflikterna nedtonade.

På trettiotalet såg den här ”maskinen” exempelvis till att arbetslösa byggde vägar som annars inte kommit till, och det visade sig nyttigt, gav tillväxt, och gav social stabilitet. Men så är det inte här?

– Det är för tidigt att säga. Men om inte folk får den försörjning de räknat med, då smäller det! Då blir det ett ”kulturkrig” på riktigt. Men inte här, ännu. Många av mina gamla revolutionära vänner från vänstern är idag anställda av arbetarrörelsen eller andra organisationer som är skattesubventionerade. De har blivit ”symbolmanipulatörer”, men tror fortfarande revolutionen kommer, fast de egentligen är helt oskadliggjorda. Om den ”maskinen” går sönder, ja då får vi se …

Medelklassen är stor, dyr, och överbelånad, har du sagt, och frågat dig vad som händer om de tycker sig behöva pengarna som går till utanförskapsområdena. Vi har låtsats som att medelklassen var godare än den SD-röstande pöbeln ute på landet, har du skrivit. Och att det i själva verket varit så, att medelklassen gynnats av migrationen eftersom inflödet av folk gjort olika tjänster som städning och matleveranser billigare, och därför att migrationen också skapat en integrationsindustri där en massa medelklassmänniskor kan få anställning som ”eldsjälar”, eller administratörer, estradpoeter och kommunikatörer. Medelklassen har fått lägre utgifter på grund av pressad arbetskraft - och en födkrok på statens bekostnad, helt enkelt. Men är detta på väg att bryta ihop nu?

– Integrationsindustrin kan ställa om. Den kan ägna sig åt lite av varje, göra friluftsutställningar om igelkottar lika gärna, och om ”maskinen” måste hitta resurser för att subventionera medelklassen så kanske det blir invandrarnas subventioner som får finansiera. De kan inte prata språket, är inte integrerade, och medelklassen talar sig varm om dem så länge de inte kommer på besök i de egna områdena. Så när resurserna behövs på andra ställen, då byter alla åsikt, börjar säga att vi varit för generösa, men inte fått något tillbaka etc.

Där är vi väl på väg redan?

– Ja, kanske det.

Vad bör då göras?

– Vi måste tala om detta. Vara medvetna om att den här ”maskinen” monteras ner så kan det bli som i USA, att landet spricker upp, det blir risk för något som liknar ett inbördeskrig, med terrorattacker och ensamma galningar som tar intryck av kulturkrigets hets i medierna. Men vi bör vara medvetna om att den här kranen finns, som försörjer en halvelit som egentligen borde göra andra saker. Kanske är vi på väg att öppna en ”industrikran” istället, Sverige är ju ett land av ingenjörer, egentligen …

Stig-Björn LjunggrenSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons