Christina Mångård: Säg det med ett kritvitt leende
Men händer det att man biter för hårt i en kola och en tand går sönder måste man gå till tandläkaren. Det är inte så bra för självförtroendet. Säkert blir det en stor oväntad utgift som gräver ett djupt hål i plånboken. Förr var den kostnaden så stor att det inte ens var möjligt för vanligt folk att kunna laga sina tänder.
I sin bok ”Den som är satt i skuld är inte fri” berättar förre statsministern Göran Persson om hur hans pappa tvingades dra ut sina fyra framtänder när han bara var tolv år. Och inte bara framtänderna, senare fick alla hans tänder dras ut. Detta var i början av 1930-talet och familjen hade helt enkelt inte råd att låta en tandläkare laga hans tänder.
I den tidens samhälle var det lätt att se vilken samhällsklass en människa kom ifrån. Det avslöjades på tänderna. Då kunde bara de som hade pengar gå till en tandläkare, men folkets förhoppning var att några sådana klasskillnader inte skulle kunna avläsas i munnen.
Och det blev fri tandvård för barn. Men en tid gjorde skoltandvården fel behandlingar när de borrade i friska tänder. Under 1970-talet tyckte tandläkare att barnen ofta fick hål i sina gropiga kindtänder. För att förebygga detta proppade man igen groparna med amalgam även om tänderna var helt friska.
Problemet var att man var tvungen att borra upp likt en grotta i tanden för att få amalgamet att fästa. En bra lösning tyckte man då, men det var ett experiment på barns friska tänder som gjorde mer skada än nytta. Därför har många vuxna munnen full av fula amalgamfyllningar. Bittert när fyllningarna nu spricker och måste bytas ut och den tandläkarräkningen ska betalas.
Till sist… gör Veronica Palm (s) en utredning om svenskarnas tänder för att lösa hur man ska minska dagens skillnader i folkets tandhälsa.