Socialdemokratisk söndagsskola: Maran från tidigare släktled
Det är ett bra exempel på hur vi som personer lär oss av tidigare generationer utan att vi egentligen förstår varför. Och på samma sätt är det med samhället i stort. Olika folk, kulturer och nationer skaffar sig ett antal invanda rutiner som det är svårt att bryta.
Ett av mina favoritcitat av Karl Marx brukar användas för att illustrera hur politiska rörelser sitter fast i den historiska inramning som gäller i deras respektive länder och kulturer:
”Människorna gör själva sin historia, men de gör den inte efter eget gottfinnande, inte under omständigheter som de själva valt utan under omständigheter, som är omedelbart förhandenvarande och nedärvda. Traditionen från alla döda släktled trycker som en mara på de levandes hjärna.”
Denna mara som trycker på våra politiska hjärnor är exempelvis traditionen att bilda en organisation för allting. Vi är ett folk av folkrörelser. Förvisso är några av de traditionella rörelserna på dekis. Vi har nyligen kunnat läsa om hur Folkets Hus i Jämjö kämpar för överlevnad. Men själva traditionen, att göra saker tillsammans finns kvar. Det kan vara strandrensning, protestlistor mot husbyggen eller samåkning till fotbollen. Vi samverkar. Vi har möten.
Där gamla folkrörelser dör ut, kommer nya istället. Kanske inte lika varaktiga, men desto mer lättstartade med hjälp av sociala medier.
Det går inte att skapa historia utan att förstå att utnyttja de traditioner som finns i ett samhälle. Och i Sverige är det folkrörelserna.
”Det går inte att skapa historia utan att förstå att utnyttja de traditioner som finns i ett samhälle. Och i Sverige är det folkrörelserna.”Stig-Björn Ljunggren
Folkrörelsetraditionen förklarar en hel del av Sveriges politiska historia. Vår välfärdsstat skulle inte ha varit möjlig utan folkrörelsetraditionen, som lätt kombinerats med det kommunala självstyret. Det har gjort att politikens utformning skett i nära samverkan mellan folkvalda och medborgarna.
Politiken har förverkligats inbäddad i vanligt folks vardag. Kalla det ”den svenska modellen”.
Och så länge det fungerar, så länge står också svensk demokrati någorlunda trygg.
Men det finns också en fortsättning av Marxcitatet som ibland brukar glömmas bort. Han skriver om hur människorna, när de gör sin historia, tvingas skaffa sig en förklädnad om de vill åstadkomma något:
”Och just då dessa /människorna/ tycks vara i färd med att omforma sig själva och tingen, att skapa något som man hittills aldrig skådat, just i sådana revolutionära krisepoker besvär de ängsligt gångna tiders andar att komma till sin hjälp, lånar deras namn, kampparoller, kostymering för att i denna gamla ärevördiga förklädnad och med detta lånade språk uppföra de nya världshistoriska scenerna.”
Min tolkning av detta är att de traditionella strukturerna är möjliga att erövra även för nykomlingar. Vad de ska göra om de vill ha kontroll, är att härma sina föregångare, men fortsätta ha siktet inställt på något nytt.
