unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Socialdemokratisk söndagsskola: Om rättvis ojämlikhet

I torsdagens hockeymatch piskade Brynäs Rögle med 2-1. Frågan är om resultatet var rättvist? Det går att hävda att Rögle, som hade ett lysande spel i slutet på matchen, egentligen borde ha fått åtminstone oavgjort. Men som Brynäsare är jag förstås nöjd. Rätt lag vann!
Brynäs vann mot Rögle i torsdags. Rättvist. Troligtvis.
Brynäs vann mot Rögle i torsdags. Rättvist. Troligtvis.
Foto: Mats Åstrand
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.

Till försvar för den uppfattningen kan jag åberopa en skrift från forskningsinstitutet Ratio, ”Rättvis ojämlikhet i det öppna samhället”.

Det Ratio hävda är att rättvisa inte är samma sak som jämlikhet. Så länge reglerna följs, så är olika resultat inte orättvist.

Således. Om någon mutar domaren, eller får sin nattsömn störd av fientliga supportrar, då kan vi ifrågasätta om ett resultat är rättvist.

De som försvarar detta sätt att se rättvisa menar att vi måste skilja på ”lika förutsättningar” och ”lika resultat”.

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på sydostran.se, appen MinSydöstran och e-tidning mån-sön. Endast 1 krona första månaden! (ord pris 179 kr)

Får alla samma tillgång till träning, utrustning, och matchen döms av en duktig domare, är det laget med flest mål som vinner. Även om de andra kämpar väl.

Ratio lyfter dock inte bara fram att lagarna ska vara rättvisa, att regler och procedurer inte ska diskriminera, utan gör en stor poäng av att i ett gott samhälle måste utbildningssystemet garantera alla en schysst chans att finna sin plats i samhället.

Och här är de, liksom många andra, kritiska till hur det fungerar i dagens Sverige. Utbildningssystemet behöver uppdateras.

Men givet att alla får lika chanser är således inte skillnader mellan människor ett problem. Vi skulle vilja uttrycka detta så, att det som är problemet är ”klyftor”, inte ”skillnader”.

quote
”Men givet att alla får lika chanser är således inte skillnader mellan människor ett problem. Vi skulle vilja uttrycka detta så, att det som är problemet är 'klyftor', inte 'skillnader”' ”

Det innebär att människor inte ska hindras av trösklar, väggar, filter eller avgrundsdjupa stup, som förhindrar att de kan utvecklas.

Det uppväxande släktets öde ska inte handla om vilka som är föräldrar, utan den egna viljan, att med arbetsinsats, läraktighet, flit, och strävan, kunna påverka sin situation.

Eller översatt till hockey: Alla ska ha chans att träna på lika villkor.

Med tanke på vad en hockeyutrustning kostar, och all tid det tar med att bli körd till träning och matcher, är det inte helt lätt att åstadkomma en sådan jämlik möjlighet mellan ungdomarna.

I vart fall. Socialdemokraterna uttryckte sig så här i 1960 års partiprogram:

”Kravet på jämlikhet innebär både ett krav på lika chanser för alla och på lika värde för alla, vilken sysselsättning och ställning de än har. Lika chanser måste framför allt betyda rätten och möjligheten att få utveckla sig efter sin personliga linje och sina egna anlag.”

Programmet fortsatte:

”Kampen för jämlikhet riktar sig mot alla slags klasskillnader, vare sig de gäller ekonomisk ställning, social behandling eller kulturella möjligheter.”

Och, slutligen:

”Socialdemokratin vänder sig därför mot inkomstskillnader, som betingas av sociala och ekonomiska privilegier och maktpositioner, medan den godtar en differentiering, som grundas på skillnader i arbetsinsats, yrkesskicklighet, ansvar eller initiativkraft.”

Möjligtvis skulle vi kunna lägga till, att det centrala inte är hur många miljardärer det finns, utan hur bra de sämst ställda har det. Och framförallt att alla har möjlighet att påverka den egna framtiden.