Socialdemokratisk söndagsskola: Vad är socialism?

Låt oss försöka mejsla fram en lagom greppbar föreställning om vad socialism skulle kunna vara. Och var är då naturligare att börja än hos Karl Marx?

En av Karl Marx intressantaste texter som försökte beskriva målet med den socialism som han tänkte sig. Marx skriver att i det samhället skulle det bli möjligt för alla ”att göra det ena i dag, det andra i morgon, jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, sköta kreatur på kvällen och kritisera efter kvällsmaten, allt efter vad jag vill, utan att jag för den skull någonsin blir jägare, fiskare, herde eller kritiker.”

Några har tolkat Marx bokstavligt, att vi ska göra olika saker under dagen, medan andra noterar att idealet verkar vara någon som slår dank om dagarna. Vem ska tömma soptunnorna och operera cancerpatienter?

Men som jag uppfattar Marx säger citatet att idealet är en människa som kan inta olika roller. Marx menade med socialism ett samhälle med mångsidiga människor som hela tiden utvecklar sin personlighet. Ingen ska ha sitt öde förutbestämt.

Och den socialistiska samhällsanalysen har gått ut på att försöka förstå de mekanismer som håller tillbaka denna utvecklingspotential hos människor. Samt hur dessa kan undanröjas.

Det finns spärrar som håller tillbaka folks möjligheter att förändras till det bättre. Dessa bör antingen försvinna, eller åtminstone tonas ner.

Det socialismen strävar efter är således att ge människor redskap att utforska sina livsmöjligheter. Att skapa frihet, inte bara formellt, utan också i verkligheten.

Socialism är helt enkelt ett samhälle där alla får chansen att förverkliga sina livschanser. Och, föreställde sig Marx och hans efterföljare, detta går inte att uppnå utan att den kapitalistiska samhällsordningen upphävs.

På den punkten kan vi dock, så långt, konstatera att Marx hade fel. Friheten att söka sig själv har införts i den kapitalistiska välfärdsstaten av svensk typ. Här har multipersonligheten blivit möjlig.

Kanske är en bra markör för vår tid den där roliga historien om den lilla flickan som stod utanför skolan och grät. Det var strax innan jul. En kamrat försökte trösta henne och frågade varför hon var ledsen.

Flickan svarade: ”Min farmor ska ha med sig sin nya pojkvän på julafton. Jag vill inte det. Det är min farmor!”

Kompisen försökte säga något om att ”det är väl inte så farligt” och frågade: ”Vad heter han?”

Flickan svarade: ”Han heter Karl-Erik …”

Kompisen sprack upp i ett stort leende: ”Karl-Erik! Han är jättesnäll. Min mormor hade honom förra julen ….”

Ungefär så ser ett steg mot ökad frihet ut. Och större möjligheter att utforma sitt liv efter egen vilja.