Som ”svensk” tillåts jag vara en belastning

Ingen har väl missat Kristerssons uttalande där han deklarerar sin hållning att ”invandringen har blivit en belastning”. Det får han såklart tycka om han känner så. Jag tänker på vad den signalen säger till alla svenskar som på ett eller annat sätt ses som invandrare i vårt land. Hur det känns att bli kallad för belastning.

Publicerad 18 juli 2021

Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.

Inte någon gång under mitt liv har någon sagt, påstått eller ens antytt att jag skulle vara en belastning. Aldrig någonsin. Inte ens de gånger då jag helt uppenbart faktiskt har varit en belastning för min omgivning.

Från och med den 28/11 -1988, då jag föddes, till dagen då jag började jobba ungefär år 2009, har jag kostat det svenska samhället enorma resurser. Dagbarnvård, BVC-vård, skola, fritidsaktiviteter, tandvård osv. Listan kan göras lång. Som om inte det vore nog så har jag dessutom i vuxen ålder satt ett eget barn till världen som i skrivande stund kostar samhället lika mycket resurser.

Annons

Ingen skulle någonsin ifrågasätta detta. Eftersom jag är och av andra uppfattas som svensk så tillåts jag att i perioder vara en ”belastning”. Invandrare är bara godkända att ”belasta” samhället så länge de sliter på otrygga timanställningar, pratar felfri svenska, tar avstånd från sina rötter och anammar allt som av andra uppfattas som svenskt. Inte annars.

Eller kanske inte ens då när jag tänker efter. För som invandrare spelar det liksom ingen roll vad du gör, hur mycket du tjänar, var du bor eller vad du gör på din fritid. Du tvingas tyvärr att spela på en helt annan planhalva, med helt andra kriterier än vad vi andra får göra.

Och vet ni vad detta är? Det är precis det här som är den verkliga rasismen. Den som lite slarvigt kallas för vardagsrasism. Att vi har olika måttstockar baserat på var du eller dina föräldrar är födda.

Folk påstår att ”det där med invandring, det är något som man inte får prata om”. Det finns en väl odlad myt om att det ligger någon slags våt filt över allt som har med invandring att göra. Inget kunde vara mer falskt än så. Att ifrågasätta och kritisera invandring har idag blivit en sport där buden haglar tätt och alla vill vara den som ”vågar skrika högst”.

Vad som däremot har blivit tabu idag är att stå upp för mänskliga rättigheter och asylrätten. Då blir du snabbt avfärdad som en naiv idiot, verklighetsfrånvänd eller i värsta fall ”blattehora”. Du får absolut kritisera invandring och migration. I Sverige får du uttrycka dig nästan exakt som du vill.

Vår yttrandefrihet är grundlagsskyddad. Men räkna inte med allt och alla kommer hålla med dig. Det du behöver känna till är dock att om du använder olika måttstockar och värderar människors handlingar olika baserat på något så banalt som människors ursprung - då är du en anhängare av rasistiska värderingar och tankar. Så enkelt är det, punkt slut!