Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Söndagsskola om ansvar och övertygelse i politiken

”Politiker”, säger cynikerna, ”är bara intresserade av makten. De gör och säger vad som krävs för att få plats vid köttgrytorna och sen gör de allt för att sitta kvar. Det finns ingen moral i politiken, bara en massa snack.”
Politiken • Publicerad 3 december 2022 • Uppdaterad 5 december 2022
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Max Weber, 1864–1920.
Max Weber, 1864–1920.

Så brukar det låta på tidningarnas insändarsidor och när tv plockar upp röster från ”vanligt folk” som uttalar sig om det politiska läget.

Men stämmer det verkligen att det inte finns moral i politiken? Jag har varit politiskt aktiv i ett drygt kvartssekel och jag har inte det intrycket. Tvärtom. Inte ens de förkättrade politiska motståndarna struntar i vad som är rätt och fel. Däremot har vi ganska ofta olika uppfattningar om hur vi ska se på moralen i politiken.

Annons

En tänkare som faktiskt argumenterade för att moral och politik bör skiljas åt helt var Niccolò Machiavelli (1463–1527). Denne renässansman från Florens har givit upphov till adjektivet machiavellisk, som betyder samvetslös, skrupelfri eller beräknande och som kan användas för att beskriva någon som inte skyr några medel.

Florentinaren Machiavelli var renässansens spinndoktor och politiska rådgivare. I läroboken Fursten, som Machiavelli skrev för sin tids politiker, menar han att det är bra att framstå som moralisk i politiken, men inte att faktiskt vara moralisk. Alla talar om vikten av ledares goda moral, menade Machiavelli, men i verkligheten är vi bara intresserade av att ledaren får jobbet gjort.

En furste kan inte ”iakttaga allt det som gör att en människa anses vara god, därför att han ofta för att bibehålla sin makt är tvingad att handla mot all trofasthet, barmhärtighet, mänsklighet och gudsfruktan. Således bör han andligen vara beredd att vända sig allteftersom vinden och ödets växlingar tvingar honom och inte avlägsna sig från det goda om det är möjligt, men kunna göra det onda, om han är nödgad till det.”

Mer cyniskt än så blir det knappast.

”Alla talar om vikten av ledares goda moral, menade Machiavelli, men i verkligheten är vi bara intresserade av att ledaren får jobbet gjort.”
Joel Stade

En annan politisk tänkare som funderat över moralen och politiken är Max Weber (1864–1920). Denne tyske sociolog menade till skillnad från Machiavelli att politiker bör eftersträva att vara moraliska. Och att politiker kan göra det på två olika sätt.

I en berömd föreläsning från 1919 med titeln Politik som yrke (på tyska är titeln Politik als Beruf) presenterade Weber de två sätten. Den ena sättet att vara moralisk i politiken kallade han övertygelseetik (Gesinnungsethik). Det andra sättet kallade han ansvarsetik (Verantwortungsethik).

En övertygelseetiker sätter sina politiska övertygelser främst. Det är den politiska aktivistens moral. Skönheten i de politiska visionerna och ställningstagandena är avgörande. Om dessa inte kan förverkligas är det bättre att avgå än att smutsa ned sig. Det är allt eller inget som gäller. Kristna är ofta övertygelseetiker, enligt Weber.

Ansvarsetikern bedömer helheten snarare än enskilda frågor och är redo att kompromissa om ideal och utfästelser. Varken det egna samvetet eller givna vallöften är huggna i sten. Det är utfallet som sist och slutligen avgör. Det bästa tillåts inte bli det godas fiende.

Själv föredrar Weber ansvarsetiken. Han skriver:

”Ingen etik i världen kan undkomma det faktum, att för att man ska nå de ’goda’ målen, måste man i många fall räkna med att acceptera moraliskt sett betänkliga eller i alla fall farliga medel, och man måste räkna med möjligheten av – till och med sannolikheten för – att det uppstår onda sidokonsekvenser. Och ingen etik i världen kan avgöra när och i vilken utsträckning som det etiskt goda ändamålet ’helgar’ de etiskt farliga medlen och sidokonsekvenserna.”

Annons

Ansvarsetik och övertygelseetik är idealtyper, alltså hypotetiska renodlade positioner. I verkligheten befinner sig politiker någonstans på en skala där ansvarsetik och övertygelseetik utgör ändarna. (Det är förresten Max Weber som myntat begreppet idealtyp.)

I svensk politik finns både ansvarsetiker och övertygelseetiker. Det typiska partiet för övertygelseetiker är Miljöpartiet, men även i Liberalerna och Vänsterpartiet är de vanliga.

Men miljöpartister kan också agera ansvarsetiskt. När Åsa Romson (MP) valde att acceptera Socialdemokraternas kraftiga omsvängning i migrationspolitiken hösten 2015 hänvisade hon till att åtgärden krävdes för att underlätta situationen i kommunerna. Typiskt ansvarsetiskt resonerat.

Vill man hitta ansvarsetiker är både Centern och Moderaterna bra ställen att leta på. Men Socialdemokraterna är nog partiet framför andra när det gäller ansvarsetik.

Ett av de mest övertygelseetiska yttranden som gjorts i svensk politik står faktiskt en centerpartist för. Centerledaren Thorbjörn Fälldin (1926–2016) lovade att inte medverka i någon regering som byggde nya kärnkraftverk. I en riksdagsdebatt 1976 sa han att: ”Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse.” (När han senare kördes över i kärnkraftsfrågan avgick han – typiskt övertygelseetiskt.)

Personligen har jag i likhet med Weber föredragit ansvarsetiker i politiken. Men den här hösten är det övertygelseetikerna som imponerat.

I Södertälje valde kristdemokraterna David Winerdal och Martin Ahlman att bryta partilinjen när kommunens fullmäktige röstade om nytt styre. I valrörelsen hade KD lovat att inte samarbeta med SD, men efter valet gällde inte det längre. Winerdal och Ahlman trotsade partipiskan och följde sin övertygelse. Deras röster blev avgörande: både KD och SD hamnade i opposition. För att de stod upp för partiets löfte och sina egna samveten utreds de nu för uteslutning ur Kristdemokraterna.

En annan övertygelseetiker är Kith Mårtensson (M) i Sölvesborg, kvinnan som bröt upp Samstyret med SD och bildade nytt styre med Socialdemokraterna. För detta har hon fått hot och hat av de forna samarbetspartiets nätkrigare. Moderaterna hävdar att de får igenom mer M-politik med Socialdemokraterna, men Mårtenssons samvete spelade också roll för sidbytet.

”Förr eller senare kommer alla politiker ställas inför moraliska dilemman som kräver att de funderar igenom sin egen moral.”
Joel Stade

Det där med kristenhet och övertygelseetik verkar Weber för övrigt ha en poäng i. David Winerdal är aktiv i Pingstkyrkan och Martin Ahlman i Svenska kyrkan. Kith Mårtensson har angett religionen som ett skäl till skiftet i Sölvesborg. ”Jag är en djupt troende människa som tycker att alla människor har samma värde” sa hon i en intervju i P4 Blekinge. Mårtensson är ordförande i kyrkorådet i Mjällby församling på Listerlandet.

Förr eller senare kommer alla politiker ställas inför moraliska dilemman som kräver att de funderar igenom sin egen moral. Vad är viktigast, det egna samvetet eller konsekvenserna i politiken? Ytterst få håller cynikern Machiavelli i handen när beslutet ska fattas; nästan alla politiker vill agera moraliskt.

Ingen politiker slipper undan frågan om ansvar och övertygelse i politiken. Det gäller lika i riksdagen som i kommunfullmäktige i Sölvesborg.

Joel StadeSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons