GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Söndagsskola om nyliberalismens lärdomar

Av allt att döma står vi nu inför en ny tid, där den epok som kallas för ”nyliberalismen” läggs till handlingarna.
Olof Palme, fattade att något var i görningen i slutet på sjuttiotalet och initierade en förnyelse av socialdemokratin.
Olof Palme, fattade att något var i görningen i slutet på sjuttiotalet och initierade en förnyelse av socialdemokratin.
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.

Det innebär inte att vi går tillbaka till hur det var på farfars tid, till sextio- och sjuttiotalet, utan det verkar snarare som vi öppnat dörren och klivit in i ett rum utan golv.

Medan vi trevar efter någonstans att sätta ner foten kan vi fråga oss vad det går att lära av den gångna epoken?

En bok som handlar om detta är Mike Enockssons ”Kampen om Sverige” (Premiss Förlag), som vi tidigare kort omnämnt här i Sydöstrans söndagsskola.

Exempelvis lyfter Enocksson fram den bok som blev startskottet till den nyliberala epoken, nämligen ”Imorgon kapitalism” av fransmannen Henri Lepage.

Det intressanta med denna stridsskrift som utkom 1980 är att högern med hjälp av denna lyckades kapa ett antal vetenskapliga skolbildningar och politisera dessa.

Boken var egentligen en slags populärvetenskaplig genomgång av forskning som lyfte fram behoven av äganderätt, vaksamheten mot särintressen, vikten av ett stabilt penningvärde etc.

Många av de forskare som Lepage lyfte fram var sådana som senare kom att få ”Nobelpriset” i ekonomi.

Motsvarande lyckades socialdemokraterna göra på trettiotalet när de på ett tidigt stadium började praktisera det som sedermera kom att bli den ledande ekonomiska teorin – ”keynsianismen”.

"Lärdomen är att en framgångsrik politisk verksamhet på ett tidigt stadium måste lägga rabarber på kreativa vetenskapliga teorier och rön."

Lärdomen är att en framgångsrik politisk verksamhet på ett tidigt stadium måste lägga rabarber på kreativa vetenskapliga teorier och rön.

För det krävs ”tankesmedjor” som samlar människor med starka intressen för politik, idéer och vetenskap. Att ordna arenor för oväntade möten mellan olika personer, som kan mötas i dialog.

En framgångsrik tankesmedja ska alltså inte främst ägna sig åt att ge nya impulser till gamla strukturer, utan tillåtas vara fristående, oförutsägbar och framförallt långsiktig.

Då krävs det också att våga vara en bred kyrka, utan alltför kinkiga dörrvakter.

Ett bra exempel på detta är hur socialdemokratin hanterade sina motgångar på 1970-talet. Enocksson punkterar myten om att mordet på Olof Palme gjorde att partiet förändrade inriktning mot den tredje vägen och att detta gjorde att partiet fick en nyliberal agenda.

Det är helt enkelt inte sant. Vid valförlusten 1979 kom Palme – och flera med honom – att inse att något hänt som krävde förnyelse av socialdemokratin och arbetarrörelsens politiska positioner.

Världen förändrades och Olof Palme var med och initierade ett arbete med att hitta fram i den nya epok som stundade.

Och de som ville följa traditionella banor och göra mer av samma sak fick inget stort inflytande.

Så även om nyliberalerna hann före till de nya kunskapernas källor, lyckades socialdemokraterna längre fram, på åttio- och nittiotalet, av att ta igen en del av den förlorade terrängen.

Socialdemokratin fick därmed fortsatt förtroende att styra Sverige genom kriser och utmaningar, och dessutom hyggligt framgångsrikt, medan systerpartier i andra länder, som inte var lika läraktiga, numer knappt existerar.

Detta kan vi ha med oss framöver. Att hålla kontroll på forskning, tankeutveckling och nya metoder. Och på så sätt inte bli tvåa på bollen ännu en gång.

Läs mer