Söndagsskola om socialismen
Ett argument mot socialismen är att den visat sig fungera dåligt, eller rent av förskräckligt. Det är svårt att inte hålla med om.
Sovjetväldet gick åt pipsvängen då det inte förmådde hänga med i den teknologiska utvecklingen – samt misslyckades med att mobilisera sina medborgares stöd.
Men vad säga om Kina, vars kommunistiska kapitalism nu tar ledarskjortan i världsutvecklingen? Vi ser ju hur länder, inte minst i väst, nu tar efter. Staten och kapitalet slår åter sina påsar ihop för att kunna matcha kommunist-Kina.
I debatten har Johan Lönnroth (Sydöstran 20 juni) avisat planekonomin som socialistisk väg. Det borde vara självklart, men tyvärr håller åtskilliga socialister fast vi uppfattningen att staten ska leda oss mot bättre tider:
”Om det inte är staten som ska erövras för att driva utvecklingen, utan socialismen som ska byggas i gemensamt ägda företag, kooperativ och andra samverkansprojekt, vad väntar vi på?”Stig-Björn Ljunggren
De tror, att om vi kramar staten som barnet kramar sin mor och far kommer vi, sedan vi fostrats att ta den kommunala omnibussen till fabriken, erhålla mogenhetsexamen, bli fria och lyckliga i det pastellfärgade lägenhetskomplexet, vars vidhängande trädgårdar och gemensamma måltidslokaler får oss att smälta samman till en slags solidarisk jätteorganism.
Det är vägen till helvetet stenlagd med goda föresatser.
När det gäller Bengt Olof Dikes argument (Sydöstran 23 juli) om de socialistiska projektens misslyckande går det också att peka på motsvarande misslyckanden för andra ideologiska riktningar. Även konservativa och liberaler har sådant som kolonialism och krig som blodfläckar i sina protokoll.
Men argumentet om socialismens taskiga resultat kan inte helt avvisas genom att peka på att andra ideologier också varit eländiga, utan slutsatsen är att försöka lära sig av det som hänt för att det inte ska återupprepas.
Det bästa sättet att få tyst på sådana som Dike är att peka på lyckade socialistiska projekt. Därför är även Carl-Vincent Reimers argument (BLT 22 juni) intressant: Den liberala kapitalistiska ordningen faktiskt ger möjlighet för alla med socialistiska ambitioner att bums sätta igång!
Om det inte är staten som ska erövras för att driva utvecklingen, utan socialismen som ska byggas i gemensamt ägda kooperativ och andra samverkansprojekt, vad väntar vi på?
Varför är inte de arbetsplatser där självutnämnda demokratiska socialister har inflytande paradexempel på den goda ordning som denna ideologi påstår sig skapa?
Eller är offentlig sektor en förebild? Är sjukhus, skolor och vårdhem förebilder för hur arbetskraften får respekt, inflytande och makt över verksamheten? Söker sig folk till kommun och region därför att de får chansen att utvecklas i sin yrkesroll? Som människa?
Ja, det finns sådana exempel. Men det finns i högre utsträckning i den privata sektorn, där moderna kunskapsföretag kommer rätt långt med att kombinera stark marknadsorientering med starkt inflytande för de anställda.
Så socialister i alla läger, sätt igång! Gör Konsum till en förebild! Eller sluta snicksnacka om något som inte finns på riktigt.
Stig-Björn Ljunggren
