GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Söndagsskola om tillit och demokrati

I en tid när alla talar om ”tillit” kanske vi borde fundera lite över vad det egentligen är för något.
Demokratin • Publicerad 6 augusti 2022
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Tillit i trafiken är en förutsättning för att det ska fungera.
Tillit i trafiken är en förutsättning för att det ska fungera.Foto: Jan Björsell/SvD/TT

Tillit, det kan exemplifieras med det som vi praktiserar när vi kör bil. Vi litar på mötande bilister, trots att vi vet att de sannolikt är av samma usla virke som alla dessa plattfötter som inte blinkar rätt i rondellerna eller förmår hålla fingrarna borta från mobilen.

Vi kör alltså i 100 kilometer, möter andra som kör lika fort, och har en dryg meters avstånd. En liten gir och det smäller. En stor gir och det smäller av för alltid. Ändå kör vi på, i förhoppning om att inte vara en av dessa få som råkar ut för en olycka.

Denna slags tillit kan också översättas till metaforen ”socialt kapital” eller ”kulturell resurs”. Biltrafiken, som är en väsentlig del av vårt välstånd, skulle inte fungera utan denna tillgång. Kunde vi inte lita på att övriga bilister gjorde sitt bästa för att följa trafikreglerna skulle vi antagligen har varit kvar i hästskjutsarnas tidevarv.

Det besvärliga är dessutom att bygga upp denna tillit. Det är inget som snyts ur näsan, utan har krävt ett århundrade av trafikövervakning, folkbildning och disciplinering.

Tillit i trafiken är dock bara ett slående exempel på hur viktig denna kraft är för att samhället ska fungera. Och hur bräckligt tilltron till andra är.

På många områden finns samma urkraft tydligt markerad. Vi lämnar bort våra barn strax efter att de lärt sig gå till förskolorna, för att de sedan ska vallas vidare genom grund- och gymnasieskola, och eventuellt fortsätta ut i livet via högskolor och universitet.

Vi har goda anledningar att lita på att de professioner som har våra främsta tillgångar i sin hand är duktiga pedagoger och vet vad de håller på med. Skolsystemet skulle knappast ha vuxit sig lika starkt och omfattande såvitt vi inte hade fog för denna tilltro.

Vi lägger också upp oss på kirurgens bord med förtroende för att de vet vad de gör när de skär upp oss och börjar böka i vårt inre.

Vi äter med god aptit det vi köpt på affären eller hämtat hem från pizzerian, övertygade om att det inte innehåller några fasansfulla kemikalier eller gifter.

Kort sagt. Hela vårt goda välfärdsinriktade liv bygger på en rejäl dos tillit till andra människor.

Men hur är det då med politikerna – och det demokratiska systemet?

Vi har under många år haft en sviktande tilltro till politiker. Det sk. ”politikerföraktet” har gradvis ökat. Men på senare år har det skett en viss förbättring. Det statsvetarna kallar för ”politikermisstro” har inte helt ramlat ner i källaren. Dock kan vi konstatera att i många länder har populistiska partier haft framgångar, vilket är ett tydligt resultat av att de traditionella partierna misslyckats. I några annars stabila demokratiska länder har nya ledare dykt upp och sopat mattan med etablissemanget.

”Frågan är om vi bör skilja på tillit till politikerna – och det demokratiska systemet. Vi kan konstatera att de nya partierna och politiska utmanarna i allmänhet har utnyttjat det demokratiska systemet för att ta sig fram till makten. Folk gör revolution via valurnorna, inte genom att bygga barrikader.”
Stig-Björn Ljunggren

Frågan är om vi bör skilja på tillit till politikerna – och det demokratiska systemet. Vi kan konstatera att de nya partierna och politiska utmanarna i allmänhet har utnyttjat det demokratiska systemet för att ta sig fram till makten. Folk gör revolution via valurnorna, inte genom att bygga barrikader.

Vad som är oroande – hävdar några – är att dessa nya krafter när de väl etablerat sig vid makten börjar förändra lagar och institutioner för att försvåra för andra att utmana dem. Det missnöjda folket blir således lurade att ersätta de gamla politikerna som måhända var en smula trötta och lomhörda men ändå demokrater i grunden med demagoger som inte har för avsikt att behålla det demokratiska systemet.

Kanske denna diskussion om att folket blir lurade också sägas handla om tillit. De traditionella partierna har gradvis kommit att misstro folket. Börjat fundera i banor av att det demokratiska systemet måste ha en annan förankring än enbart lita till att vanligt folk förstår att vakta det öppna samhällets principer. Det finns, verkar några tycka, ett slags totalitärt virus som kan sprida sig i de breda folklagren. Och som vi måste försöka förhindra att det sprids.

Folkets tillit till eliten sviktar - och vice versa ... om det är så, och hur det i så fall ska gå till, det är värt att diskutera mera.

Stig-Björn LjunggrenSkicka e-post