Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Söndagsskola: Vad får en riktig sosse säga?

Ibland sägs att vi är för ängsliga att prata om vad som egentligen händer i vårt samhälle. Äppelkäcka figurer hävdar att vi inte ska vara politiskt korrekta, utan kalla en spade för en spade.
Publicerad 26 september 2020
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Nej, de gräver inte med en spade. De gräver med en snöskyffel. Det är inte alltid en spade är en spade.
Nej, de gräver inte med en spade. De gräver med en snöskyffel. Det är inte alltid en spade är en spade.Foto: NTB

Men så enkelt är det inte. Bland annat därför att det finns många olika slags spadar. Det finns exempelvis snöskyfflar, grävspadar, slungspadar, spetsspadar, kabelskyfflar och platsspadar (för sandlådor).

Så ska vi kalla en spade för en spade måste vi först resonera lite med vad det egentligen vi pratar om.

Annons

Det har alltid funnits ord som är tabu, icke korrekta, förnedrande, kränkande.

De som tjänstgör som språkpoliser varierar också över tid. Förr var det kyrktanter som gick runt och skurade truten på folk med grönsåpa. Idag är uppbådet något förnyat, och folk är anställda för att leta efter förbjudna ord och olämpliga samtalsämnen.

Frågan är då vad som får sägas inom socialdemokratin? Vad får en riktig sosse säga? Och prata om?

Låt oss ta ett exempel. Jag tycker att ord som ”arbetsgivare” och ”arbetstagare” bör sorteras ut ur sossespråklådan. Det borde heta ”arbetsköpare” och ”lönearbetare” istället, eftersom de orden gör tydligt vad det handlar om - nämligen att några köper arbetskraft och några säljer.

Köparna vill betala så lite som möjligt, säljarna vill ha så bra betalt som möjligt.

Ingen kan förstå ”arbetsmarknad” om de tror att det är några tomtar som går runt och ger arbete (arbetsgivare) till några barn som tar emot detta (arbetstagare).

Framförallt döljer detta falska språkbruk att det är på grund av detta köpande och säljande som det finns fackföreningar.

Men att på detta sätt göra språket klarare är omöljigt, av det enkla skälet att kommunisterna brukade använda dessa begrepp. Vi får således inte säga som det är, därför att kommunister brukade använda de ord vi behöver för att förstå ett förhållande.

Jämför med det senaste problemordet ”klaner”. Några tycker det riskerar att förstärka fördomar om att migranter mystiskt sammanlänkade med blodsband, gifter sig med sina kusiner och vägrar gola för polisen.

Då är det bättre att tala om ”släktbaserade nätverk” eller något mer neutralt.

Annons

Men det viktiga är inte exakt vilket ord vi använder, utan att vi vågar ta i diskussionen om vad som kan vara ett allvarligt samhällsproblem. Om vi ska förstå vad som händer måste det vara tillåtet att diskutera, även om vi ännu inte hittat de rätta orden.

Och att inte prata om ”klaner” därför att främlingsfientliga gjort det innan, vore rätt oklokt.

På samma sätt måste vi våga tala om etnicitet och kriminalitet. Alla vet nämligen att det är ett samhällsfenomen som vi måste undersöka, inte förtränga.

Och det värsta är när folk inte vågar tala om saker, därför att de är ängsliga över vad omgivningen ska tycka.

Vi måste våga prata om spadar, även om vi inte använder rätt ord.

Egentligen borde alla socialdemokratiska möten innehålla en punkt på ”övriga frågor” där alla tvingas yppa något som är förbjudet. En speciell pratstund kring vad som är tabu. En slags terapi ägnad att bekämpa partistisk ängslighet.

Stig-Björn Ljunggren
Annons
Annons
Annons
Annons