Stefan Löfven bättre i en hård kryss

Många hade plockat ner sina segel, startat motorn och begett sig hem till hemmahamnen, men inte Stefan. Som en god seglare behåller han lugnet, försöker förutse några slag framåt och navigerar skickligt. Jag tror att Stefan är bättre i en hård kryss än i en lugn slör.

Hur du seglar säger mycket om dig som människa. Är du förberedd, seglar du ensam, tar du risker och blir du stressad i ett stiltjebälte eller klarar du av att hantera att livet står stilla. Förlåt, båten menar jag.

När jag skulle lägga till vid en gästbrygga under senaste strapatsen så var jag lite nervös. En ny båt (för mig annars är det en gammal dam) som jag är ovan vid att manövrera gjorde att jag var osäker när jag gled in mot bryggan. Den enda luckan var mellan två väldigt fina båtar som jag inte ville braka in i och skada med min båt. Därför blev jag så lycklig när jag ser att de övriga gästerna på ön nästan har en liten brottningsmatch på bryggan för att komma först till min undsättning och hjälpa mig att förtöja.

Jag tror det är så att på sjön känner vi oss alla lite utsatta och utlämnade. Viljan att hjälpa till och solidariteten mot andra växer när känslan av att jag själv kan behöva hjälp vid nästa förtöjning eller motorhaveri är påtaglig. På samma sätt så upplever jag att solidariteten under pandemin varit väldigt stark.

Empatin och förståelsen ökar när du har lätt att föreställa dig hur du själv skulle kunna drabbas. Samtidigt så har ungdomar, som har väldigt liten risk att drabbas av allvarlig sjukdom, gjort massvisa inskränkningar i sina liv för att skydda våra mer sköra medborgare. Väldigt vackert om man tänker efter.

Sjömannen ber inte om medvind, han lär sig segla. För vissa har senaste tiden upplevts som ett stiltjebälte medan andra kämpat för sina liv. Jag hoppas att flera kan få fylla sina segel nu och glida lugnt framåt.

Hampus Engqvist