Stig-Björn Ljunggren: Desinformationens jordmån
Som kollegan BLT igår noterade på ledarplats är bristen på tillit en bra grogrund för desinformation. Vi måste därför kunna lita på myndighetsinformation och att de utgår från expertkunskaper i sitt agerande. Annars kommer folk att söka information på annat håll, och lätt falla offer för rykten och falska fakta.
Detta förtjänar att upprepas. Och som statsvetaren Bo Rothstein skrev häromdagen (GP 24/3) kan graden av tillit till staten och medmänniskorna mycket väl påverka hur coronaviruset slår.
Nordiska länder har upp mot 60 procent av medborgarna tilltro till de politiska institutionerna, medan Italien är nere på 20-procentsnivå. I Kina uppger nära 80 procent att de litar på regeringen och 60 procent på medmänniskorna. Och, menar Rothstein, oroväckande är att USA rasat från tidigare höga tillitssiffror till ungefär samma låga nivå som Italien.
Bristen på tillit är en god jordmån för medveten desinformation och inbjuder till medvetna attacker mot Sverige.
”Vad vi ska göra är såldes att redovisa sanningen, hålla huvudet kallt och inte låta oss luras av falska nyheter, inte ens när de är uppblandade med fakta.”Stig-Björn Ljunggren
Försvarsminister Peter Hultqvist varnade exempelvis i en debattartikel i Aftonbladet (24/3) för att det nu medvetet sprids rykten om att regeringen förbereder en karantän för Stockholmsområdet. Försvarsministern uppmanade alla att hålla huvudet kallt inför den sortens skvaller.
Hultqvist skriver:
”Falska nyheter och påståenden kan vävas in i artiklar som också innehåller helt korrekta uppgifter. Sanning och lögner blandas i en mix som kan vara svår att reda ut. Medvetna vinklingar används i rubriker och ingresser inte för att skapa intresse, utan för att lansera en viss typ av agenda. Gärna spelar man på det som skapar misstro och pessimism kring samhällets förmåga att hantera krisen.”
Detta rimmar väl med vad vi kan läsa i tidskriften "Vårt Försvar” (nr 1 2020) där civilofficeren Lars Holmqvist skriver om hur det han kallar ”antagonisten” (jag läser ”Ryssland”) agerar. De är intresserade av vilka specifika sårbarheter som vårt land har, och riktar medvetet insatser för att förstärka dessa. Metoden är att söka samhällets ömma punkter och finna vilka de polariserande frågorna är. Och sedan elda på dessa för att underminera samhällstilliten.
Vad en skicklig desinformatör gör, är är att helt enkelt försöka hitta och bryta den svagaste länken i kedjan.
I vårt land är det kriminaliteten som utgör ”en guldgruva att ösa ur för antagonisten”, skriver Holmqvist.
Då duger det inte att hävda att våldsutövningen är lägre nu än den var för 30 år sedan. Det är förvisso sant ur abstrakt statistisk synvinkel. Men våldet har eskalerat extremt i kriminella miljöer. Och det är detta som desinformationen utnyttjar för att sprida bilden av en svensk systemkollaps. Eller som Holmqvist formulerar det:
”Informationspåverkan bygger på falska nyheter, men den bästa lögnen är som bekant den som ligger nära sanningen.”
Vad vi ska göra är såldes att redovisa sanningen, hålla huvudet kallt och inte låta oss luras av falska nyheter, inte ens när de är uppblandade med fakta. För varje kompromiss mellan vatten och gift är döden, som någon tänkare sagt.
