Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Stig-Björn Ljunggren: ”Det är rätt att göra uppror - ibland”

Att göra uppror är rätt enkelt sätt att markera sitt missnöje. Men det kräver betydligt mer än att krossa rutor och spotta på snutar för att få ett resultat. Den svenska modellen har därvidlag fungerat rätt bra.
Publicerad 2 juni 2020
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Nils Dacke, ett exempel på att uppror är rätt. Ibland.
Nils Dacke, ett exempel på att uppror är rätt. Ibland.

Genom medierna kan vi följa den politiska utvecklingen i USA. Polisvåldet. De folkliga protesterna. Våldet som föder våldet. Kanaljen i Vita Huset som gör allt fel.

Den amerikanska politiska utvecklingen är intressant för oss i Sverige (och i Blekinge) därför att vi ofta följer i amerikanernas spår. Politiska influenser från andra sidan av Atlanten brukar på ett eller annat sätt också landa hos oss.

Annons

Men Sverige är inte ett speciellt upproriskt land. De flesta uppror på senare tid förklaras oftast av faktorn ”många unga män på samma ställe ger problem”, än ett genuint folkligt missnöje.

Vi har inte haft en riktig revolution sedan mitten av 1700-talet, då det som gemenligen kallats för Den Stora Daldansen slutade med ett blodbad.

”För att sammanfatta läget. Nils Dacke mördades 1543. Och inte ens här i Blekinge, hans hemtrakter, är det speciellt lätt att hitta de platser där han skrev politisk historia. Minnet av någon som genom att slå ihjäl fogdar har tonats ner.”
Stig-Björn Ljunggren

För att sammanfatta läget. Nils Dacke mördades 1543. Och inte ens här i Blekinge, hans hemtrakter, är det speciellt lätt att hitta de platser där han skrev politisk historia. Minnet av någon som genom att slå ihjäl fogdar har tonats ner.

Att vi inte gör som amerikanerna beror inte på att vi svenskar är stukade av överheten, består mest av sillmjölkar eftersom a-laget emigrerade till Amerika på 1800-talet, eller att välfärdssystemet gjort oss till syltryggar. Skälet är snarare att vi har haft andra mekanismer för att hantera problem.

Exempelvis har svensk allmoge varit representerade i maktens centrum sedan medeltiden. Det har funnits en viss folklig kontaktyta som kunnat lösa upp konflikter fredligt.

Mest av allt lyckades svensk arbetarrörelse omvandla 1800-talets folkliga vrede till en mer långsamt verkande kraft. Vi fick ingen revolution i Sverige som i många andra länder, utan den politiska ledningen, framförallt Hjalmar Branting, lotsade in arbetarrörelsen i maktens korridorer.

Det blev långsamt verkande reformer istället för samhällsomvälvning.

De som sjöng ”Det dånar uti rättens krater, snart skall utbrottets timma slå” och drömde om en socialistisk revolution ändrade sig. Istället började de sjunga ”I natt jag drömde” och att kriget avskaffades genom ett avtal i ett världsparlament. Varvid alla kunde gå på krogen och glömma bort alla konflikter.

De senaste årens samhällsutveckling ger vid handen att systemet fortfarande fungerar. Folket har förtroende för det politiska systemet. De som varit förbannade har gått till valurnan och markerat sin vrede. Och därmed stuvat om rejält i riksdagen.

Slutligen. Stödjer Sydöstran president Trump i hans försök att hålla ordning, eller står vi på revoltörernas sida?

Låt oss fundera på den saken. Vi är nämligen en svensk tidning. Vi har förståelse för de som gör uppror, vi tycker att Trump är en (folkvald) idiot, och vi tror mer på diskutera saken över en kopp kaffe. Men vi glömmer inte att det finns historiska exempel på att det faktiskt kan vara rätt att göra uppror.

Stig-Björn Ljunggren
Annons
Annons
Annons
Annons