Stig-Björn Ljunggren: För ett drogfritt samhälle
I min ungdom gick jag runt med en knapp på vilket det stod ”För ett drogfritt samhälle”. Folk blev ursinniga eftersom de trodde det var en uppmaning till fritt narkotika, fast det var ett ungdomens nykterhetsförbund som producerat knappen.
Men den dubbeltydiga texten passar faktiskt rätt bra i bägge sina tolkningar än i dag.
Så här års är det lämpligt att minnas den tid när de svenska makthavarna försökte förhindra att det fanns uteserveringar. De gjorde den helt riktiga observationen att om folk får sitta på en uteservering, med solbrillor och en kall öl, kommer det att drabba beroendemänniskorna och inleda dem i alkoholistisk frestelse.
Detta är bara ett av många exempel på hur makten försökt stävja vår ursinniga längtan efter alkohol. Motbok. Förbud mot egen vintillverkning. Väck med mellanölet i livsmedelsbutikerna. Lördagsstängt på Systemet. Och så vidare.
Och allt slutade med att vi blev en Bag In Box-nation som mixade svensk supkultur med kontinentala Vin Till Maten Fast Det Är Torsdag-vanor.
”En lärdom drogpolitiken är att det inte går att dirigera människor mot ett politiskt mål om de själva inte är med på noterna. Direktiven från ovan måste vara verklighetsanpassade. Visionerna måste vara i samklang med de folkliga dygderna. Som gradvis förändras.”
Hur ska vi då ha det med narkotikan?
Söndagens Agenda satte verkligen Ronneby på kartan. Med vattentornet i centrum fick staden stor uppmärksamhet. Om den är positiv eller negativ kan diskuteras. Men ingen kan säga annat än att vyerna över Ronneby var bedårande. Exakt så vackert är det!
Och ingen kan heller säga annat än att intrycket var att narkotikan flödar fritt i stan.
Men Ronneby är därvidlag inget undantag. Från hela landet rapporteras en allt mer utbredd liberal inställning till droger, framförallt bland de yngre. Ofta är det lättare att få tag på narkotika än en flaska vanligt hederligt brännvin.
”Om tio år är Sverige narkotikafritt” sade den nyblivne hälsoministern Morgan Johansson år 2002. Ett bra exempel på att politiker ibland har visioner.
Det gick sisådär.
En lärdom för drogpolitiken är att det inte går att dirigera människor mot ett politiskt mål om de själva inte är med på noterna. Direktiven från ovan måste vara verklighetsanpassade. Visionerna måste vara i samklang med de folkliga dygderna. Som gradvis förändras.
Därför var också den utopiska alkoholpolitiken dömd att misslyckas. Vi kommer inte att nöja oss med godtemplardricka till midsommar. Men vi kan mycket väl tänka oss att dra ner på spriten och börja dricka vin efter druva. Vi kan förstå att bilkörning och alkohol inte passar ihop.
Så frågan är hur vi tillämpar dessa insikter på narkotikan?
Troligtvis kommer vi att få fortsätta leva med dubbel bokföring. Den officiella linjen kommer att vara att narkotikan ska försvinna. Samtidigt som allt fler stiftar privat bekantskap med olika droger.
Det kommer att bli ungefär som vi samtidigt är antitobak – och gärna feströker.
Vi kommer att således leva efter parollen om att vi ska vara ett drogfritt samhälle. Och tolka detta efter omständigheterna.
