Stig-Björn Ljunggren: Kulturkriget om jul eller vinter
Kulturkriget beskriver en mångdimensionell konflikt om hur mycket av traditioner och invanda föreställningar vi ska hålla fast vid, och vad vi är beredda att ändra på eller avskaffa för att upprätthålla gemenskapen i samhället.
Den här tiden på året, när julen närmar sig dyker många exempel på kulturkrigets frågor upp. Ska vi stryka de kristna sångerna ur skolans Luciafirande? Ska julbordet dra ner på köttet och öka det gröna inslaget? Får karlar vara lucia?
Eller den allt mer heta potatisen: Ska vi byta ut ordet ”jul” mot ”vinter” för att ta bort känslan av att det enbart är en kristen högtid vi firar?
”Kulturkriget” kan beskrivas som en konflikt med det traditionella i en ringhörna, och progressiva i en annan; ibland klassiskt gräl mellan vänster och höger; eller mellan konservativa och liberala.
Som en del i detta krig krävde, i Expressen, kristdemokraternas ungdomsförbund (KDU) häromdagen följande:
”Målet för integrationspolitiken måste vara kulturell assimilation. Att en invandrad lär sig svenska, tar till sig vår gemensamma värdegrund, respekterar lagar och institutioner, känner ett ansvar för vår samhällsgemenskap och identifierar sig som svensk.”
Detta, menar KDU, ska vara huvudregel, inte ett undantag. De som kommer hit måste ”bli svenska på riktigt”.
Och igår fick KDU svar från några kristdemokrater som upprörda kräver att partiledningen tar ungdomsförbundarna i örat. De förespråkar integration, inte assimilering:
”Utifrån ett historiskt perspektiv är det uppenbart att assimilering alltid resulterar i förtryck av de egna minoriteterna, då det ligger i assimileringens natur. Man kan inte assimilera någon om man samtidigt hävdar att den enskilda skall ha rätt till egna kulturella särdrag.”
Vad de står upp för är det som vanligtvis är ”normalt” bland svenska partier: Människor får behålla sina kulturella särdrag så länge de är förenliga med majoritetssamhällets normer.
”Vi tillåter människor att behålla vissa kulturella särdrag, så länge de är förenliga med majoritetssamhällets normer.”Stig-Björn Ljunggren
Inte ens den mest extrema svenskvän brukar hävda annat än att det numer är typiskt svenskt att ha tacofredag.
Integrationslinjen tycker det är i sin ordning att bära slöja, men inte tillåtet att med tvång gifta bort sina barn. Medan den som vill ha assimilering tycker att slöjor ska förbjudas eftersom det signalerar kvinnoförtryck av en typ som vi gjort upp med i vårt land.
Det ska bli intressant att se om den kristdemokratiska ledningen sätter ner foten och bestämmer var skåpet ska stå – i integrationsrummet eller assimileringskällaren.
Konflikten inom kristdemokraterna är inte enbart en inre angelägenhet. Den rör vid frågor som har med ”kulturkriget” att göra och som är angeläget att diskutera även i andra partier.
I synnerhet som det visat sig att bestämda påståenden om att ”i Sverige tar vi i hand när vi hälsar” har visat sig vara helt fel. För tillfället är det precis tvärtom.
Det visar att det inte är lätt att hitta en bestämd gemensam norm. Så frågan är, måste vi alla lära oss äta skinka till jul? Eller är det dags att övergå till jular – förlåt, vinterhögtider – som inte frossar på döda djur?
