Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Stig-Björn Ljunggren: ”Nej, staten vet inte alltid bäst”

Region Blekinge och Region Kalmar har sagt nej till storskalig antikroppstest för corona. Är det verkligen rimligt att några regioner ska ha makt att bestämma sådant? Borde inte staten kliva in och peka med hela handen?
Publicerad 23 juli 2020
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Nej, staten vet inte alltid bäst. Eller är Arbetsförmedlingen ett exempel på motsatsen?
Nej, staten vet inte alltid bäst. Eller är Arbetsförmedlingen ett exempel på motsatsen?Foto: Bosse Nilsson

Nej, det blir inte bättre av att staten bestämmer sådant. Sverige har en väl fungerande tradition med visst regionalt självstyre. Vi har goda skäl att hålla tillbaka tron på att problem bäst löses om vi vänder oss till högre makter för att få hjälp. Det blir sällan bättre av att vi lägger oss på knä och beder till högre makter, eller ropar på pappa eller mamma, eller ens staten.

Men i en debattartikel i Aftonbladet igår kritiserade Anders Knape, ordföranden för Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tillsammans med sina viceordföranden, Carola Gunnarsson och Anders Henriksson, denna tankefigur. De menar att närhetsprincipen är nyckeln till att utveckla sjukvården.

Annons

Lite ironiskt påpekade de att en minister knappast kan ersätta 21 regionstyrelseordföranden, eller att drygt 4 000 förtroendevalda i regionerna ska bänkas, medan regering och några generaldirektörer tar ansvar för verksamheten.

Debattörerna påminner om att den svenska modellen är baserad på ett flernivåstyre, där olika parter samverkar och hänsyn tas till lokala förhållanden, och: De som drömmer om förstatligandet som en lösning på alla möjliga problem är egentligen en svensk variant av ”en stark ledare”, som pekar med hela handen.

”De som drömmer om förstatligandet som en lösning på alla möjliga problem är egentligen en svensk variant av ”en stark ledare”, som pekar med hela handen.”
Stig-Björn Ljunggren

Kanske borde de ha tillagt, att en förklaring till att svensk offentlig sektor kunnat växa sig så stor och stark och välfungerande är tack vare sin regionala organisation, och trots att staten ofta lagt sig i mer och oftare än nödvändigt.

SKR-företrädarna ger några exempel på att det inte är givet att statens styre gör saker bättre. Är det polisen, Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan som avses? frågar de ironiskt.

Vi kan gärna lägga till några fler exempel. Ofta sägs exempelvis att apoteksverksamheten blivit sämre sedan staten släppte greppet och lät fler aktörer kliva in.

Nej, det blev inte perfekt, men definitivt bättre. Nu kan vi köpa huvudvärkspulver när vi ändå är i affären och handlar mat. Och det är mycket lättare att hitta ett öppet apotek.

Men bilbesiktningen då? Vi har i sommar kunnat läsa undersökningar som visar att när staten släppte in privata aktörer höjdes priset.

Fast det är givetvis knasigt resonerat. Tidigare var köerna långa och tillgängligheten låg. Servicen mer fyrkantig och krånglet större. Även det sånt har ett pris, även om det är svårt att räkna i kronor.

Visst, alla vet att pandemin kommer att tvinga fram en mer aktiv statlig reglering av hur sjukvården ska fungera i händelser av kris. Något som debattörerna i Aftonbladet också påpekar.

Men vi bör vara försiktiga med att låta staten ta över. Och exempelvis försvara principen att Blekinge har rätt att själva bestämma över utformningen av provtagningar. Om det sen är rätt eller fel, det får utvärderas av väljarna i nästa val.

Stig-Björn Ljunggren
Annons
Annons
Annons
Annons