Stig-Björn Ljunggren: ”Snart en riktig nationaldag”
Det finns en fantastisk anekdot från åttiotalet som brukar berättas apropå det intensiva firandet av svensk midsommar.
FN:s dåvarande generalsekreterare Javier Pérez de Cuéllar ankommer en midsommarafton till Arlanda för att besöka statsminister Olof Palme som väntar på Harpsund.
FN-chefen eskorteras av utrikesminister Lennart Bodström. De flyger tätt ovan trädtopparna i helikopter. Det är en strålande dag. Men ingen har upplyst FN:s generalsekreterare om vad det är för speciellt med den.
Ovetandes om detta tittar han allt mer imponerad ut genom helikopterfönstret, där han ser folk som sitter vid långbord och festar, som badar nakna i vikar, blomsterbekransade gubbar som metar, barn som dansar runt praktfulla majstänger på gröna ängar.
Till slut utbrister FN-chefen, vänd till den svenske utrikesministern:
-Jag har hört att Sverige är en välfärdsstat. Men detta är ju fantastiskt!
Om anekdoten är sann kan vi inte riktigt gå i god för. Men den skulle kunna ha varit det.
”Låt oss ärligt säga att detta försök att piffa upp statens varumärke kanske inte har varit helt lyckat.”Stig-Björn Ljunggren
Historien påminner oss om att idag egentligen inte är en riktig nationaldag. Det är statens firande vi deltar i. Ursprunget brukar sägas vara att Gustav Vasa denna dag, år 1523, rider in i ett från danska tyranner befriat Stockholm.
Men det som egentligen hände detta datum var att Vasa blev vald till kung. Och det skedde i Strängnäs. Stockholm befriades först senare – faktiskt just på midsommarafton samma år.
Således. Idag är överhetens nationaldag. Midsommar, det är folkets nationaldag.
Att den 6 juni blivit så viktigt för statsmakten är förstås att Gustav Vasa inte bara såg till att bli av med danskarna, utan också lade grunden för dagens centralmakt. När detta maktcentrum på senare tid fått lite problem med den nationella sammanhållningen fixades 2005 att det blev en ”röd dag”.
Låt oss ärligt säga att detta försök att piffa upp statens varumärke kanske inte har varit helt lyckat. Men kanske ska vi låta det ta lite tid att sjunka in. Inte minst ger det en chans för nya svenskar, att som vi andra, smälta in i folkgemenskapen under statsmaktens rådiga styre.
Och det har vi inget emot, bara vi får fortsätta fira vår riktiga nationaldag.
Det brukar diskuteras vad som utgör det slutgiltiga beviset för att någon är svensk. Är det att kunna sjunga ”Små Grodorna” utantill? Att gilla Kalles kaviar? Känna till Lennart Hyland? Att lösa konflikter genom kafferep? Att använda ordet ”skit” som positivt förstärkningsord – typ ”maten var skitgod”?
Eller är det kanske trots allt ett svenskt ”måste” att på midsommarafton, någon gång, ha rullat runt i något buskage vid sidan om dansbanan? Eller åtminstone ha prövat sill och nubbe?
Detta kan vi diskutera. Men låt oss nu artigt fira överhetens nationaldag, det skadar inte med lite flaggviftande som hyllning till den stat vi har att tillsammans handskas med.
Men låt oss samtidigt börja detaljplanera den folkliga nationaldagen. Det kommer väl att finnas jordgubbar till midsommar?
