Stig-Björn Ljunggren: ”Tål vi Viggen?”
Den som försökt hitta de platser där Nils Dacke en gång levde, verkade och dog upptäcker att det inte är så lätt. Trots att Dackeupproret är mycket betydelsefullt för hur Sverige skapades som nation på 1500-talet är spåren svåra att hitta.
Var och en kan ju undersöka riktigheten i detta genom att frågan någon nybakad student om vad de känner till om Nils Dacke och revolten mot Gustav Vasa. Vår gissning är att det är väldigt lite som undervisningen lämnat efter sig. Och vår misstanke är att detta inte är en slump.
Inte ens här i Blekinge verkar det finnas något större intresse att berätta för turister och besökare om händelserna.
Detta är ett av många exempel på att segraren skriver historien. Det är därför kungarna sett till att kungar blivit statyer. Det är därför gator och torg är uppkallade efter makthavare i toppen på samhällspyramiden, medan vanligt folk fått nöja sig med sådana platser som Bagaregatan och Ingenjörsgatan.
Det finns dock oftast fler Bofinksvägar och Fisktorget än Undersköterskevägen och Fiskartorget.
Som invändning mot tanken att ta bort statyer brukar motfrågan komma, om det vore rimligt att efter murens fall spara alla statyer på Lenin, Stalin och de andra makthavarna?
Nej, rimligtvis inte. Men att helt utplåna spåren av dessa figurer vore också lika fel som det var när de själva döpte om städer och lät stadsbilden domineras av statyer av dem själva, rev kyrkor och försökte utplåna minnet av tsaren och forna stormän.
Sverige tillämpar oftast dessutom den kloka principen om att levande makthavare och personligheter inte görs staty - eller får gator uppkallade efter sig. Det är en god tumregel. Lika vettigt är det att spara rester även av epoker som vi idag tar avstånd från.
Till försöken att uppfostra folket hör också överdrifter som att byta namn på glassmärken, ängslas över ord som ”indian” eller tveka att kalla Lappuggla för Lappuggla.
Och vi ska notera att det inte bara är politiska makthavare som försöker skriva om historien, utan företagen är minst lika ängsliga.
Således tycker vi att det ingalunda fel att låta kyrkor stå kvar, trots att kristendomen inneburit förtryck. Även om det också bör påpekas att de ibland byggde sina schabrak på gamla religiösa kultplatser. För att utplåna historien.
Det är också helt i sin ordning att låta Karl XI äga Stortorget i Karlskrona. Trots massakrer. Men varför inte balansera detta med att exempelvis lyfta fram sådana som Nils Dacke?
Inte bara för att det är viktigt med historia. Utan för att påminna dagens makthavare om vad som kan hända om de börjar uppträda som förtryckare..
Och nog är det också rimligt att den som försöker köra E22 förbi Ronneby också tvingas se ett Viggenplan? Nog tål vi denna påminnelse om verkligheten, att frihet inte kan köpas lika lätt som vi handlar skruvar på Gamla Jernboden.
Eller är Viggen alltför krigiskt för vår känsliga tid?
