Stig-Björn Ljunggren: Varför nya hus är fula
Det räcker inte vad de folkvalda beslutar, för demokrati tolkas i dessa sammanhang oftast som att själv få rätt.
Som vi konstaterat på denna ledarsida tidigare (22 maj) finns ett antal finurliga argument för att stoppa byggen, vägar eller andra projekt. Det gäller att stödja tanken på ett kulturhus, fler bostäder eller förbättrade transporter, men det får inte ske just här på denna plats.
Bygg gärna, men inte här! Var? Det vet vi inte!
Bra är också att tillkalla någon utomstående, höjd över all misstanke, som hänvisar till världsarv, civilisationen, hållbarheten eller mänsklighetens överlevnad (eller åtminstone värdighet).
Vad är en sketen kommunalt folkvald i jämförelse med en professor i Mänsklighetens Överlevnad?
Vi för egen del tycker vi att förändringar måste annonseras i god tid – och att beslutet sedan genomförs snabbt och intensivt.
Men bör vi verkligen göra narr av alla dessa NIMBY-aktivister (Not In My Back Yard)?
Nej, de är ytterst hedervärda. De bör naturligtvis få tala och bli lyssnade på. Därför krävs att projekt har en hygglig förberedelsetid så att invändningar ska komma till beslutsfattarnas kännedom. Men sen, när de satt ner foten är det slutsnackat.
Rådet till politiska beslutsfattare är: Lyssna! Och kör över!
Men varför är (nästan) allting som byggs nuförtiden är så jävla fult?
Förvisso vet vi inte riktigt vad dåtidens människor tyckte när det byggdes nytt. Vi tror dock att exempelvis Karlskrona inte upprättades med bredare folkligt stöd. Utan beslutsfattarna pekade med hela handen.
Med dagens samrådsprocesser, var hade blekingarna då bott?
Många av de hus som vi idag betraktar som fina, pittoreska och charmerande förknippades förr med lungsot och dragiga fönster.
”Många av de hus som vi idag betraktar som fina, pittoreska och charmerande förknippades förr med lungsot och dragiga fönster.”Stig-Björn Ljunggren
Att dåtidens fantastiska byggnader blev vackra berodde delvis också på att de kunde ta 100 år att bygga. Och fick kosta skjortan. Vilket gick bra eftersom det som i övrig byggdes var ruckel. Några få bodde i palats, resten fick nöja sig med kojor som inte ens dagens scouter skulle vilja bo i.
Nya fula hus blir vackra - om de finns kvar om några hundra år.
Så här års är det tänkt att vi ledarskribenter ska lalla runt i Visby på Almedalsveckan, med huvudet fullt av seminariefakta (och rosé). Varje år brukar vi då göra reflektionen – varför bygger ingen som på medeltiden? Fast med fjärrvärme och underjordiska kulvertar för varutransporter?
Ett svar som brukar ges från de som vet bättre är att alla sådana projekt skulle stoppas av myndigheter och proteströrelser. Så här kan vi inte göra!
Då är det mer troligt att folk om några hundra år kommer att betrakta våra radhusområden som oerhört charmerande. Och fråga sig ”varför byggs det inte längre så här”.
Kanske är den enkla lösningen att alla i princip får bygga som de vill, på eget ansvar, och att det blir tillåtet att göra det även med risk att det ibland blir fel.