Annacarin Leufstedt: Stor idrott är perfekt, till så mycket
Det knakar rejält i värderingsgrunden när det kommer till OS och VM. Sånt som moral och etik verkar över huvud taget inte existera, i något huvud. Vi tillåter allt, utom möjligen krig. Vi accepterar slavarbete och dödsfall, tvångsfördrivningar och människohandel, och prostitution. För det ska byggas nya svindyra jättearenor. Idrottspubliken ska tillfredsställas med alla medel inklusive kvinnor. Och fattigdom finns inte om fattiga städas bort.
Det är obegripligt. Att vi inte redan skämts ihjäl. Att inte varenda idrottsutövare vägrat sen första stund. Att demokratiska länder tolererar sådant, och dessutom påstår att politik gör skillnad. Hur är vi funtade? Eller finns det bara gränser för vår acceptans i flyktingpolitiken.
OS borde alltid gå i diktaturer. Diktaturer behöver inte fråga folket och slipper miljöaktivister. Men gränsen går nog någonstans vid Quatar, där finns helt enkelt för mycket sand på snön. Säger en av skidsportens allra mäktigaste, den 75-årige ordföranden i internationella skidförbundet.
Det är vidrigt och trångsynt och alla andra synonymer till sjukt. Men inom idrotten bojkottas det bara när det inte kostar. Stor idrott är dessutom perfekt, till så mycket. Den ger även girigheten både alibi och husrum.
Det är sen länge en idrottens logik att också förena sig med bordeller och bås. Som i Tyskland 2008. Att 10 000-tals kvinnor fraktades till Sydafrika 2010 var heller ingen big deal. Och världen bekymrade sig mycket lite för ökad sexhandel med barn, i Brasilien 2014.
Så det blir OS 2022 i diktaturens Kina. Men vi ska inte säga diktatur. Och i emiratet Quatar slavade 1,2 miljoner för 6:50 timmen. Men finalarenan för VM 2022 är täckt i guld.
Idrott förbrödrar. Bra, halleluja på det. Men idrott är också pengar. Och kan det grävas guld finns inga gränser. Inte heller vid Quatar.
