Stort SD bör få problem

Ledare Artikeln publicerades
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) under partiledadebatten i riksdagen i förra veckan.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) under partiledadebatten i riksdagen i förra veckan.

I fredags kväll kom Sifo med sin mätning för januari. Resultatet var speciellt. Ett skäl var att Socialdemokraterna, med 23,5 procent jämfört med 24,6 i december, inte längre var största parti.

Att något annat parti har varit större än S har skett några gånger förr, i mitten på 90-talet, en period efter valet 2010 och i januari 2016.

I januari-Sifo nu fick S näst lägsta stödet sedan Sifos start 1967. Lägst stöd, 23,2 procent, fick S i januari 2016. Det ansågs bero på missnöje med en stor flyktingmottagning 2015.

Då, liksom nu, fick Sverigedemokraterna högt stöd, drygt fem procentenheter mer än i valet 2014.

SD är största parti nu i Sifo på 23,8 procent trots en minskning från 24,4 månaden innan. Att S har problem har analyserats mycket. Framgångarna för SD bland väljarna har också skildrats en hel del.

På drygt nio år har SD fyrdubblats bland väljarna sedan partiet kom in i riksdagen. SD har dock närmat sig M och tagit ställning för en moderatledd regering, med moderatledaren som statsminister, efter valet 2018.

Jimmie Åkessons parti anses ha gynnats under hösten av att frågor om brott, med skjutningar och sprängningar, och invandring med därtill hörande integration med bostäder, jobb och annat, har dominerat debatten under hösten.

På drygt nio år har SD fyrdubblats bland väljarna sedan partiet kom in i riksdagen. SD har dock närmat sig M och tagit ställning för en moderatledd regering, med moderatledaren som statsminister, efter valet 2018.

Och SD är det parti som mest talar om ett framväxande konservativt block ihop med M och KD.

Ett parti som växt så snabbt, från var tjugonde väljares stöd till var fjärdes, på drygt nio år brukar få växtvärk med slitningar mellan sina vänster- och högerflyglar. Det har inte skett i SDs fall.

Trots att SD låst sig vid att förorda högerliggande politik, med stöd till M och dess partiledare som statsminister, skrämmer det inte bort de väljare som SD har fått från S.

SD säger sig vara emot eliter: de politiska, massmediala, kulturella, vänsterliberala. Men man hör sällan SD uttrycka kritik mot ekonomiska eliten. Det är den som brukar gynnas av den politik som M driver.

Många väljare tolkar in att stöd till SD ska ge saker som inte bara mindre invandring. Utan även ge sådant som är oförenligt, som ökad välfärd, högre pensioner, starkare försvar, satsningar på polis- och rättsväsen och oförändrade eller lägre skatter, exempelvis på bränslen.

Övriga partier i Sifo? MP fick, som i valet, 4,5 procent. Det höga stöd gröna partier får i andra länder, som i Tyskland, i och med klimatfrågans centrala roll, uteblir här.

V fick med 10,2 procent sitt högsta stöd på 18 år. Men i ljuset av att S har näst lägsta stödet i modern tid borde V ha högre stöd.

Kanske är det så att den generösa politik V har i migrationspolitiken gör att de som lämnat S, och som vill ha resurser till välfärden, ofta även vill ha en restriktiv migrationspolitik och därför inte går till V.

Läget för L är problematiskt med 3,9 procent i Sifo. Med framgångarna i januariavtalet, som värnskattens borttagande, borde det gå bättre för L. Särskilt när M bara har 17,5 procent.

Slitningarna mellan höger och vänster i lilla L verkar konstigt nog vara större än i 24-procentiga SD.

Robert Sundberg

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.