Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Tjafs om ett oförslag

Debatten är just nu rätt irriterad över ett utredningsförslag om förändringar i anställningstryggheten, framförallt genom utökade undantag i turordningsreglerna.
Publicerad 25 maj 2020
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Tänk lite på alla sms-anställda också när arbetsmarknadslagstiftningen diskuteras.
Tänk lite på alla sms-anställda också när arbetsmarknadslagstiftningen diskuteras.Foto: Stina Stjernkvist/TT

Det verkar som om flera av debattörerna inte noterat att utredningen ännu inte presenterats. Tjafset låtsas dessutom inte om att när förslaget väl är lagt, går det först på remiss, sedan ska frågan tröskas av ansvarigt departement, det ska förhandlas mellan regeringen och stödpartierna, därefter kan en proposition läggas till riksdagen, som i sin tur ska processa förslaget enligt konstens alla regler.

Förslaget är således ännu ett oförslag, om det nu finns ett sådant ord.

Annons

Att därför redan nu börja spekulera i att regeringen Löfven kommer att avsättas är en smula förhastat.

Diskussionen borde istället rikta in sig på sakfrågorna och hur de ska lösas.

Debattörerna verkar också ignorera att jämte förändringarna i lagstiftningen lär utredningen också ska föreslå en del förbättringar av kompetensutvecklingen för de anställda. Här skulle vi vilja se betydligt mer omfattande diskussion.

Den svenska modellen är nämligen inriktad på att hela tiden förbättra arbetskraftens produktivitet genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Något som helt kommit att försummas, vilket inte minst visas av förfallet av arbetsförmedlingens förmåga.

Poängen med detta resonemang är att inte låsa fast arbetskraften vid en viss anställning. Den svenska fackföreningsrörelsen har istället varit drivande för att hela tiden utveckla produktivkrafterna genom att arbetarna har en inkomstgaranti, inte en anställningsgaranti.

”Arbetarrörelsens politiska linje kan inte heller helt inriktas på att kämpa för de som redan har en anställning. En stor sektor har vuxit fram, med tillfälligt anställda, det som kallas för ”gigekonomin”.”
Stig-Björn Ljunggren

Arbetarrörelsens politiska linje kan inte heller helt inriktas på att kämpa för de som redan har en anställning. En stor sektor har vuxit fram, med tillfälligt anställda, det som kallas för ”gigekonomin”.

Arbetet hade häromveckan (nr 6) en intressant genomgång om detta fenomen. Tidningen konstaterar att var femte i äldrevården är timanställd. Visstidsanställningarna gör att kontinuiteten brister. Var sjätte anställd har tidsbegränsat jobb.

Allt detta har ställts på sin spets med coronakrisen. De som får gå först är de som redan innan hängde löst.

En av Arbetets kommentatorer beskriver detta som en match mellan två olika grupper. I den ena ringhörnan de som alltid har mobilen i fickan för att inte missa ett sms-jobb, och i den andra de med fast jobb.

Arbetets artikel har den talande rubriken ”Dilemmat. A-laget ställs mot B-laget i fajten om las”.

Annons

Vi kan tillägga, för att fortsätta liknelsen från sportens område, att vi inte heller ska glömma att det finns ett c-lag. Nämligen de som befinner sig i ”utanförskap” och således ännu inte står till arbetsmarknadens förfogande, eller kanske ens kommer att kunna göra det.

Samtidigt har vi som riktmärke för socialdemokratin att alla som kan arbeta också ska göra det. Det är en ekvation som kräver lite mer vidgad horisont än nuvarande tjafset om en ännu icke presenterad utredning.

Vi tror knappast politikerna klarar detta. Utan uppdraget får gå till arbetsmarknadens parter. Där frågan egentligen borde höra hemma.

Stig-Björn Ljunggren
Annons
Annons
Annons
Annons