Välfärden blev marknad

Ett svar ligger i det långvariga socialdemokratiska regerandet sedan 1932 och partiets dominans i politiken.

Det ledde till att de borgerliga partierna kom att vara borta från regeringsmakten så länge att staten av dem och deras politiker kom att uppfattas som socialdemokratisk och styrd av det partiet och inte av de borgerliga partierna.

I nästan inget annat land i Västeuropa var det så. För där har borgerliga partier styrt antingen merparten av tiden, oavsett om man räknar sedan 1932 eller 1945, eller åtminstone oftare än i Sverige.

I Frankrike var det borgerlig president nästan jämt. Och borgerlig regering ännu oftare.

I Tyskland, Västtyskland fram till 1990, regerade borgerliga CDU i 20 år 1949 till 1969 och 16 år 1982 till 1998. Och nu i 15 år sedan 2005.

Så där går det att gå igenom land efter land i västra Europa. De borgerliga har regerat ofta och kommit att se staten och statsbygget, med postväsende och annat, som ett verk av dem själva.

I de nordiska grannländerna regerade borgerliga partier många år när S-regeringar ledda av Tage Erlander och Olof Palme byggde ut välfärdsstaten. Andra halvan av 1960-talet och runt 1970 var det borgerliga regeringar i de länderna.

Att de fortsatte med det stats- och välfärdsbygge som socialdemokratiska regeringar före dem på 60-talet påbörjat och hade fortsatt höga skatter ledde till missnöjespartiers uppdykande i de länderna i början av 1970-talet.

Och i Finland satt en centerpartistisk president, Urho Kekkonen, i ett kvarts sekel 1956 till 1982. I regeringen ingick hans parti nästan hela den tiden.

I alla dessa länder vårdade borgerliga partier sitt statsbygge och ändrade delar av det endast gradvis. Staten och dess verksamheter var sällan så omfattande i de länderna som i Sverige på 70- och 80-talen. Men i några länder var det nästan så.

När Thatcher och Reagan tillämpade nyliberala politiska och ekonomiska teorier av Robert Nozick, Ayn Rand, Friedrich von Hayek och Milton Friedman i sina länder anammade inte kontinentala Västeuropa dem i lika hög grad.

Än i dag subventionerar Frankrike postväsendet, som har flera hundra kontor. I Sverige är de borgerliga partierna, särskilt Centerpartiet, fixerade vid marknadslösningar i välfärden och att montera ned statliga verksamheter.

Senast var det arbetsförmedlingen som skulle minimeras och de facto drivas av privata aktörer. Och i Sverige kan, som enda land i världen, företag driva skolor med skattepengar och ta ut vinst.

Om de borgerliga regerat oftare i Sverige hade de kanske varit mer benägna att behålla verksamheter i statlig eller skattefinansierad regi.

Som få andra partier i Europa har de borgerliga i Sverige tagit till sig nyliberala teorier och försöker tillämpa dem fast det fungerar dåligt.