Ayman Fares: Varför vågar ingen vara svensk?
‘’Jag älskar Sverige - och jag är stolt över att vara svensk’’, sade statsministern i sitt tal för att därefter berätta vad hon älskar med Sverige. Talet kan anses något ovanligt, vi är nog inte riktigt vana vid en statsministern som så tydligt uttalar att hon är ‘’stolt över att vara svensk’’.
Talet var mycket bra, det fanns en konservativ, eller nästintill nationalistisk prägel, i talet. En påminnelse om vad socialdemokratin alltid varit. En ideologi som har en nationalistisk gren där alla svenskar ska få ett drägligt liv med möjlighet till självförverkligande.
Mellan seminarierna och kaffepauserna träffade jag många socialdemokrater och SSU:are, de flesta var överens om att talet var mycket bra. En del äldre kände igen den patriotiska retoriken, men det fanns också dem som tyckte att det var nästintill obekvämt att statsministern uttalade sådan beundran av Sverige. De jag pratade med som inte tyckte om detta var oftast unga (SSU:are), de uttryckte en oro över att retoriken kan verka polariserande gentemot dem som uppbär en annan nationell identitet än den svenska.
Jag känner väl igen åsikterna från min SSU-tid, åsikten om att alla kulturer är lika goda och bra och därför är det polariserade att uttrycka en särskild stolthet för en viss kultur och eller nationell gemenskap. Men åsikten att alla kulturer är lika goda och dugliga cementerar i allt för många fall förtryckande kulturer, detta i och med att frågan om kulturens roll inte vågar avhandlas. Idén att alla kulturer är lika goda är lika fördummande som åsikten att enbart den svenska eller västerländska kulturen har verkat för välstånd och demokratisering.
”Men åsikten att alla kulturer är lika goda och dugliga cementerar i allt för många fall förtryckande kulturer, detta iom att frågan om kulturens roll inte vågar avhandlas”Ayman Fares
Och kanske är det också rädslan över att uppfattas som SD:are som väcker en viss tveksamhet över det patriotiska. Samma rädsla som fått de stora partierna att inte våga ta tag i frågor om kultur från ett mångfacetterat perspektiv och således har SD ansetts vara de enda med den verklighetsförankringen.
Avslutningsvis, vi borde alla välkomna Magdalena Anderssons tal. Hon ingjuter oss en patriotism som inte är auktoritär som Sverigedemokraternas samtidigt som hon utmanar identitetsvänster postkoloniala tankegods. Man ska vara stolt över att vara svensk och verka i Sverige.
