Ledare: ”Vi tar med en tröja utifall”

Alla kommer att läsa in sina tidigare åsikter om EU i denna överenskommelse.

Vi noterar därför gärna att en av de svenska framgångarna i förhandlingarna varit att pengarna ska fördelas med hänsyn till att mottagarna också tillämpar rättsstatens principer.

Det innebär ett krav på lagstyre, inte styre genom lagar, alltså att lagarna ska tillämpas av självständiga domstolar, och inte enbart som ett sätt för makthavare att godtyckligt styra landet.

Eller med ett exempel från svensk sommar: Alla som spelat krocket vet att reglerna måste bestämmas innan spelet börjar. Annars kommer var och en att tänja på regeltillämpningen för att gynna sig själva.

Därför blir det intressant att se hur dessa stolta deklarationer sedan kommer att tillämpas på länder som Polen och Ungern när det realpolitiska spelet utvecklas.

Det är också rimligt att även fortsättningsvis kombinera stödd med synpunkter på hur mottagaren organiserar sin tillvaro. Institutionella förändringar är nödvändiga i de länder som dras med kroniska underskott i sina budgetar, som har påfallande kort total arbetstid, eller ägnar sig åt kreativ bokföring för att dölja sina strukturella problem.

Det går inte att lösa problem genom att ge mer pengar. Eller för att ta ett annat svenskt sommarexempel: Den som mår dåligt av för mycket semestervin kan inte häva symptomen genom att addera några gin & tonic till menyn, utan bör istället ta några vita dagar med inslag av längre promenader.

Stödpaketet har förvisso en hög prislapp. Men det vi betalar för är att EU ska fortsätta vara en funktionell samarbetsorganisation som dels ser till att hjulen snabbt rullar igång igen efter coronakrisen, dels gör det med en hållbar inriktning, där grön teknologisk utveckling premieras.

Tyvärr verkar det dock som paketet dragit ner på forskningssatsningar, vilket på lite sikt gör att EU-länderna riskerar att hamna i bakvatten.

Hur ser den långsiktiga utvecklingen för EU egentligen ut? Med pandemin har vi fått en tydlig påminnelse om att alla deklarationer om samarbete, tjatet om att vi är solidariska och hjälper varandra i händelse av kriser, egentligen inte spelar någon större roll när det väl kommer till kritan.

Och nu vet vi att inte ens det nordiska samarbetet fungerar när ett dödligt virus börjar spridas.

Det är en tankeställare som inte bara får konsekvenser för hur vi organiserar näringslivet. Utan också för svensk säkerhetspolitik. Slutsatsen är att samarbete är bra och bör drivas så långt som möjligt, men utan att vi glömmer, att ytterst är varje land sig själv närmast.

Eller som alla svenska semesterfirare vet: Det är en solig dag, men vi tar med en tröja utifall.