Oslo hedrade offren för terrordådet

De som samlats utanför kyrkan hoppas att ceremonin kan hjälpa att läka såren.

Liv, 37, skulle ha gått i lördagens pridetåg med sin fru och sina två söner, men står i stället här med tre rosor i handen.

Hon finner kraft i gudstjänsten.

– Det är väldigt, väldigt viktigt. Det tror jag alla sådana här ritualer är, där man samlas och kan trösta varandra, säger hon.

Bland det hundratal som har samlats utanför domkyrkan är stämningen tryckt. Kyrkklockorna hjälper till att sätta tonen, men det gör även polisnärvaron.

– Det är väldigt dramatiskt, säger Liv.

Det norska kronprinsparet Haakon och Mette-Marit var på plats, liksom statsminister Jonas Gahr Støre.

Under sorgegudstjänsten talade bland annat stortingets president Masud Gharakhani.

– Ingen ska få angripa vår frihet med intolerans, våld och hat. Vi har sett det förr. Ingenting bygger broar och samlar det norska folket som ett angrepp på våra friheter. Nu sörjer vi som nation. Vi står samman. Vi står upp för varandra. Vi står upp för kärleken, sade Masud Gharakhani.

Statsminister Jonas Gahr Støre fortsatte:

– Den soliga lördagen den 25 juni skulle en storslagen fest hållas. Vi skulle ha firat frihet, kärlek och rätten att få älska vem du vill och vara den du är. Den nattliga skjutningen satte stopp för Prideparaden men den satte inte stopp för kampen och insatserna mot diskriminering, fördomar och hat, sade han.

Han nämner den kämpaglöd han sett hos människorna på Oslos gator:

– De är fulla av folk som vill säga ifrån, om sorg och raseri, men också visa stöd och solidaritet för varje människas rätt att leva ett fritt liv, ett tryggt liv. Kampen är inte över, den är inte ofarlig, men vi ska vinna den. Tillsammans, säger Jonas Gahr Støre.

48-årige Kurt är en annan av deltagarna. Han står utanför kyrkan i en färgglad kavaj, men är fortfarande skakad av vad som hände i fredags.

– Jag har en kamrat som är skottskadad och som har mist sin allra bästa vän, berättar han.

– Det här är ingen bra dag.

Han och hans vänner skulle försöka delta i gudstjänsten, "om vi kommer in", men tror oavsett att det är en bra sak som kan hela.

– Alla är ju på något sätt präglade av det här. Vi är ett litet samhälle, säger han.

Två som deltog i sorgegudstjänsten var Fredrik, 25, som var där med sin äldre bror Joakim, 27. Båda tyckte att gudstjänsten var fin och rörande, speciellt i början:

– Det var en gripande sång som skapade en slags sammanhållning direkt. Det var stort fokus på sammanhållning i talen också. Att det inte är viktigt vad gärningsmannens bakgrund är, utan att det handlar en enskild individs fel. Och att kärleken är starkast, säger Fredrik.